Skolvaktis i ingenmansland
Jag är relativt ny på mitt jobb som skolvaktis, tre år i kommunen nu. Det som jag kanske upplevde som konstigast till en början på jobbet var att man inte hörde ihop med med vare sig lärare eller skolledningen.
Det är givetvis en ledningsfråga att få alla att känna sig som en del i arbetsplatsens organisation.
Jag fick snart byta till en ny skola. Tur det!
Invandrartätt och tufft klimat på alla sätt, men det passar mig utmärkt.
Det fungerar mycket bättre idag, men fortfarande är man lite i ”ingenmansland”, men hanterar det för vad det är. Skolvaktisarna bör ha träffar inom facket för att utbyta erfarenheter och även ge varandra tips och ideer.
Lönen är en annan käck fråga. Har lönespecen till hands och läser 15952 på 75%. Före skatt!
Går att leva på absolut, men en tusenlapp går till busskortet. Så något överflöd ges ej utrymme för.
Sträck på er kollegor runt om i landet! Ibland känns tillvaron lätt hopplös,men det finns härliga stunder med barnen ibland också.
Mats