En trave nybakade limpor är det första jag ser. ”Ta gärna ett bröd med dig hem”, står det på en liten lapp, när man kliver in hos Frälsningsarmén vid Observatorielunden i Stockholm. Den plats där Bo Vilhlem Olsson, ett annat försummat barn slog sig ner en kväll i Astrid Lindgrens berättelse om Mio.
Barn som far illa har en egen konferensdag, eller i alla fall gett namn åt en egen dag. Den kommer att handla om allt från vilken sorts glas en nykterist ska erbjudas på krogen till Systembolagets roll, folkrörelsernas ansvar, mediernas marknadsföring, att hångla nykter och den filosofiska/etnologiska frågan varför vi dricker överhuvudtaget. Även här är det lätt att sätta de vuxnas beteende före de bortglömda barnen.

”Att glömma sina vantar när det är kallt känns i fingrarna. Att vara ett glömt barn känns i hela kroppen. Dygnet runt.” står det på en rollup i lokalen. Stressen att växa upp i en missbrukarfamilj är samma som en soldat känner när han ska dra ut i krig.
Det är de här som sedan blir lustigkurren, tapetblomman, röjaren, eller Duktiga Flickan. Maskrosbarnet som sätter andras behov före sina egna. Och förlorar sin barndom.

Hur en förlorad barndom kan visa sig i en liten unges beteende, berättar Carina Norlén, från kyrkans samarbetsorganisation Hela Människan:
– Man blir allvarlig och tar sig själv allvarligt. Man dömer sig själv skoningslöst. Tar sig inte tid att leka, vill hellre vara nyttig. Blir kanske onormalt arg eller ledsen om det händer oväntade förändringar. Extremt lojal, svårt med nära relationer. Får ofta problem att hantera tillsägelser och förmaningar. Observerar andra och härmar: Om andra äter frukost så ska jag göra det också.

Tioåriga Mika får ordet. Hon med en mamma som sköter jobbet men super för mycket. Som blir pinsam. Och som inte lyssnar när Mika försöker prata. Och hur det bara blir värre. Med pappa som vuxit upp på barnhem, som inte kan säga förlåt. Som säger det är bara att bita ihop. Lisah Deilert med sin gitarr ger henne en röst. Under sina fem år på lärarhögskolan hörde hon inte missbruksfamiljer och konsekvenserna för barnen nämnas en enda gång.
– Mina låtar uttrycker så otroligt mycket ångest. Men det passar ju en dag som denna, konstaterar hon. Mannen bredvid mig suckar tungt.
– Vi måste göra något åt det här, eller hur, säger Carina Norlén. Vi försöker göra skillnad för ett enda barn, då har vi gjort jättemycket.

Ulf Strömberg sitter i styrelsen för LP-verksamheten, en av arrangörerna, som jobbar med beroendevård, utan vinstintresse. Han minns en promenad för några år sedan, runt skolan han var rektor i:
– Jag  hör en lunchberusad mamma skrika till sin lilla treåring. ”Gör du inte som jag säger slår jag huvudet av dig.” Barn far illa, mycket illa. Det är dags för oss att tänka om.

90 procent av oss vuxna dricker alkohol  i Sverige. De flesta utan uttalade problem. Men samtidigt lever runt 385 000 barn i familjer som missbrukar. Ytterligare 100 000 i familjer med psykisk ohälsa av olika slag.
100 – 200 barn föds årligen med grava fosterskador på grund av mammans alkoholkonsumtion. 60 000 – 100 000 kvinnor har alkoholproblem. Ofta kvinnor med högstatusyrken. De där på parkbänken är 3 – 5 procent, det andra är dolt.

Samtidigt är alkohol navet och kittet i alltmer umgänge. Det dukas upp i tevesoffor, istället för fika. Det sups på läktare och i omklädningsrum. Det after workas och skålas på dagispicknick och familjefester. På vardagsmiddagar och teaterfoajén. Alkohol är något vi förväntas ge oss in på, i alla fall efter 18-årsdagen. Vinintresset växer i takt med vinspalter och tips,  och Systembolaget ställer upp. Det verkar dessutom vara ett stort problem att våga säga nej till ett glas vin, vilket ju är ganska konstigt. Är vi så fega?
Nej, men vi vill höra till. Och den som säger nej alltför kraftfullt blir lätt isolerad.
Att vara nykter är att utmana. Man får vara det i smyg, berättar en deltagare från Blå Bandet. Den som inte dricker blir inte bjuden på fest.

Att ställa krav på andra föräldrars nykterhet när det egna barnet sover över, det är känsligt. Även om vi aldrig skulle okeja att en utomstående barnvakt dricker.
Barnets rätt är inte fokus i vår lagstiftning. Huvudfokus är på vuxnas behov, säger. Madeleine Leionhufvud, professor i straffrätt:
–  Barn som upplever att pappa slår mamma i hemmet är själva brottsoffer. Men det är inte ett brott enligt svensk lag. Att erkänna dem juridiskt skulle vara väldigt viktigt.  Vi borde sätta större krav på föräldrarna. Vi vågar inte tala om det. Det är en rättighet att ha barn. Baksidan blir en skyldighet för barnet att umgås med en vuxen det är rädd för.
Ett viktigt steg, tycker hon, vore att göra barnkonventionen till svensk lag, som i Norge. Det gör skillnad, visar utvärderingar och skulle exempelvis påverka bedömningen i vårdnadsmål.
Hon sticker ut hakan när hon säger:
– Man får inte dricka tre glas vin om man kör bil. Men man får supa sig full när man har hand om ett litet barn. Lägg till straffsanktion i föräldrabalken. Människor föds inte till alkoholister. En lag skulle uppmärksamma problemet, det går inte att supa och vara bra förälder samtidigt. Kan vi ändra beteende vid bilkörning och graviditet så skulle vi kunna nå föräldrar och klargöra: faktisk vårdnad och drickande hör inte ihop.

Anna Carlstedt, förbundsordförande IOGT/NTO (och forskare i franska) är inne på samma spår: Vem hade trott på  en lag mot rökning på krogen för 20 år sen. En lag om att någon vuxen måste hålla sig nykter när barn är med är med andra ord fullt möjlig.
Hon vill att vi slutar blunda, och tar personligt ansvar för det vi ser och hör i vår omgivning:
” Man ser luddet i torktumlaren, men inte flaskbergen och de neddragna persiennerna. Likgiltigheten är det största hotet.  ”Vi visste inte”, det där gör mig vansinnig. För vi visste visst.”

Det är inte okej att slå sina barn. Lagen förbjuder det. Det är inte okej att köra bil efter att ha druckit alkohol. Lagen förbjuder det. Däremot helt okej att misshandla sina barn psykiskt och försumma dem fysiskt genom att dricka sig full. Lagen tillåter det. Frågan är hur länge?