Jo. Det är klart jag kommer ihåg Modise. Guiden som tog med oss till Robben Island och gav oss en alldeles privat visning på den gamla fängelseön utanför Kapstaden. Själv satt han inlåst på Robben Island under fem år. Han var sexton år, ung och arg när han fängslades och skickades till apartheidregimens hårdaste fängelse.
Han var inte längre ung, men fortfarande arg då vi sågs. Vi filmade för ett reportage till Nyhetsmorgon och Robben Islands ledning ville stoppa vårt arbete. Modise skällde ut dem och menade att hans historia, den ägdes inte av några Robben Island-byråkrater.

Modise satt på Robben Island samtidigt som Nelson Mandela. Han delade cell med Kgalema Motlanthe, Sydafrikas vicepresident. Men efter apartheids fall väntade inga regeringsposter. Han var outbildad och arbetslös. Till slut fick han ta jobb som guide i sitt gamla fängelse för att få ihop till hyran. När han lotsar oss mellan fängelseceller, rastgård och kalkgruva, berättar han om sin dröm; att bygga skolor för Sydafrikas fattiga barn. Bra skolor.
Det var 2008 som vi sågs. Och nu detta mejl:
”Det har tagit tid, men jag har aldrig givit upp. Nu behöver jag hjälp med att få finansiering för att köpa marken där vi vill bygga skolan. Hör av dig!”
Jag svarar snällt att hans projekt är fantastiskt men att jag inte riktigt vet hur jag ska hjälpa? Svaret kommer dagen därpå:
”Jag kommer till Sverige så gör du ett tv-program om mig. Kom igen! Jag har 90 dagar på mig för att få ihop 68?000.”

Nog inser jag att jag är hans sista hopp. Men det går ju ändå inte. Och det skriver jag med vändande mejl. Att jag inte har resurserna att göra ett sådant program och förresten är Japan och Libyen det enda som intresserar från utlandet just nu. Tyvärr.
Han svarar inte. Och medan jag ser på arabvärldens unga, arga och modiga människor som förändrar världen framför min tv-soffa, undrar jag hur lång tid det tar? Innan också deras revolutionära mod och framtidstro blir till frustrerad ilska och bitterhet? När de inser att de blivit till ointressanta föredettingar, orkar de då hålla storslagna framtidsdrömmar levande? Och hur många kyliga ”tyvärr” tar det, innan drömmarna är för alltid krossade?

JA
Debatten om kärnkraftens vara är i?gång.

NEJ
Saudiarabien, diktaturernas väktare.