Är det någon av oss som har ett helt fläckfritt liv att lägga ut till beskådande? Som inte har någon släkting med drogproblem, som tagits av polisen, som betett sig illa. Eller som rentav gjort det själv, men gått vidare i livet och startat om.
En sån omstart verkar bli allt svårare med våra Orwellska register över allt och alla, och ett antal företag som gärna gräver vidare där vi själva inte orkar. 
(Dock, när personerna juridiskt är näringsidkare blir det stopp, då gäller hemlighetsreglerna, och medborgarna nekas insyn, även i sånt som betalas med skattepengar.)
Moderaterna har en hård regel att den som dömts för brott inte får kandidera! Men inte ens dom har utsträckt kontrollen till nära och kära.

Ett raskt grävande har nu fått fram att Juholts särbo begått en dumhet, förskingrat 45 900 kronor år 2007, som hon också dömts till dagsböter och mist jobbet för. Detta är toppnyheter i de flesta större medier, inklusive licensdrivna Sveriges Radio.
Brottet är förstås mycket klandervärt, men anses ringa rent juridiskt. Ett allmänintresse borde därmed saknas. Hon har berättat för Juholt, som förlåtit henne. Juholt har låtit upplysningen förbli hennes. Han har redovisat sitt: Han har flera domar för fortkörning.
I hans tankevärld har det uppenbart varit politiken som ska granskas i första hand, inte politikerns val av vänner och relationer.
Naivt, men det var länge sen han var aktiv journalist och tiderna har förändrats. 

Det där med rätten till ett privatliv, att vara varsam med anhöriga etcetera etcetera är inget för dagens medievärld. Denna förgrovning är framförallt förskräckligt för hans särbo, som kanske inte ens är sosse och har all rätt att få leva sitt liv utan att löpa gatlopp i medierna. 
Att visa vad makthavarna har i byrålådan är en sak. Handelsminister Björlings svartbygge, Borgs barnvakter (ursäkta nannies), Billströms licensskolk är klart relevant.
Men Reinfeldts pappa borde slippa överdriven offentlighet, liksom nära anhöriga som barn, sambos, särbos. Visst kan relationer påverka politiken, men det är bättre att bygga in robusta system mot det i statsförvaltningen med revisorer, jävsregler och liknande.

Ett ”avslöjande” som detta ger uppmärksamhet, men vad får det för konsekvenser för samhällsklimatet? Vi borde ha en journalistik som i högre grad granskar politiken istället för politikerna.
Det förra ger oss chans att ändra maktförhållandena, det senare leder till opportunism – att vi bara utgår från kortsiktiga ”i stundenhändelser” istället för att tänka långsiktigt mot samhällsreformer.
Var verkligen Littorins eventuella sexköp värre än det fattigörande av medborgarna som a-kassepolitiken åstadkom? De som skrev bäst och gjorde mest för människans frihet under århundradena var kanske inte hundra procent renlevnadsmänniskor, hade de överhuvudtaget kunnat verka i dag?

Det blir en helt sjuk samhällsdebatt om vi ska blanda ihop de anhöriga med det offentliga. I Sverige har vi ett samhälle där varje individ har rättigheter och skyldigheter, inte släkten, klanen, gruppen.  I det här fallet betyder det att Juholts anhöriga borde få leva sina liv i fred i hög grad.
I grunden handlar det om hur nära man får gå inpå var och en av oss som individ? Vill vi att arbetsgivare ska kolla allt anställda gjort och gör? Journalistförbundet och andra fackliga organisationer tycker inte det, men hur försvarar man då en journalistik som denna?
Det finns en rad exempel på hur anhöriga till makthavare dragits ut i hetluften, det mest kända är väl kronprinsessan Mette-Marit, som dock med tiden blivit både älskad och förlåten för sina ungdomliga försyndelser och sin brist på fin familj.

Politiken är som en hård fotbollsmatch. Man vill verkligen att den  som är bäst på bollen segrar, inte den som är bäst på att sparka på smalbenen. Vi som är åskådare vinner inte på att tröjdragarna får för stort inflytande. I alla fall om vi gillar rent och schysst spel.
Måtte Juholts sambo-särbo-kulbo orka med den här ojusta tacklingen. Och måtte hennes nya arbetsgivare inte hänga på medievindarna och göra ont ännu värre.
Jag gillar inte sharialagar och därmed är jag emot stening också i Sverige.

(Läs mer på DI.se, SVT.se, SvD.se, DN.se, aftonbladet.se och expressen.se)

PS: Jag är självklart  emot sexköp men tycker inte att de som avslöjas ska hängas ut med namn och bild eller få oranga kuvert hem, som justiteministern föreslog. DS