Alla tillsammans, sjunger ombuden inledningsvis denna lördagsförmiddag, till toner av dragspel:
”Alla tillsammans / Det finns inget annat sätt / Framtiden kan verka hopplös men / Det är människan som skapar den!

Sen kommer Håkan, han som inte har nån stylist, som kallar sin sambo ”kulbo” och som träffade henne på internet. Han önskar oss välkomna till det socialdemokratiska tänkandet. Hans slips är trotsigt röd. Lika brinnande klarröd som den Reinfeldt bar i valduellen med Persson inför 2006 års val. Det val som Persson förlorade, och där han i teve bar en betydligt mer dämpad slips. Män med makt bär rött, åtminstone ibland, säger modevetaren och historieprofessorn Kekke Stadin.Och att Juholt inte räds makten och ansvaret som följer med den är uppenbart.

Detta första tal var en tydlig markering mot den utveckling där ”vi håller på att förvandlas till den sorts människor som vet priset på allting, men inte värdet av nånting.”  Han talar om konstens uppgift att odla våra drömmar, om kulturen som ”tar oss i handen och leder oss inåt, så att vi förstår vad det är att vara människa, och även utåt, så att vi förstår vem andra är.” Om behov av gemensamma mötesplatser,  om den” moderna iden om att vissa saker ska skötas utan ekonomisk vinst som främsta drivkraft, med  människan som medborgare och inte kund på en marknad” . Hans röst bär och han har många roliga formuleringar i sitt drygt timslånga anförande, som handlar om allt från bibliotek som säljs ut, barnfattigdom, äldrevård, kvinnors löner i offentlig sektor, Vin och Sprit som blivit finskt, globala orättvisor och kvinnors hälsa i världen.  Applåderna är många och kraftiga, ombuden genuint glada. 

Det är kanske inte så mycket vad han säger, alla partiordförande har betonad ungefär samma saker, utan hur. Glöden och engagemanget  lyfter åhörarna,  på ett sätt som det vara längesen jag hörde. S har fått en agitator.
Men paradoxalt är han på en gång drivande och tydlig samtidigt som han vill nedtona sin egen roll. Han återknöt flera gånger till Olof Palme och lånade även hans formulering:
”Den senaste tiden har jag ofta ställts inför frågan, på vilka punkter kommer politiken att radikalt förändras med ny ordförande, frågan är fel ställd:  Socialdemokratin är en folkrörelse som aldrig har och aldrig kommer att låta sig dikteras av enskilda. Han säger upprepade gånger social demokrati, varje ord för sig, kanske för att betona att det handlar om gemenskap i ett samhälle, en gemenskap där var och en ges inflytande.
–  Vårt parti kommer aldrig bli ett börsnoterat företag. Partiets ordförande är ingen vd och kongressen ingen bolagsstämma vi är ingen reklambyrå deltagarna inte aktieägare. Den uppgift Juholt ålägger sig och Socialdemokraterna är mäktig. Det är att diskutera, vara samhällskritisk, att ta på sig uppdraget att som medborgarnas ombud ange en färdriktning mot ett samhälle i jämlikhet och solidaritet, som han menar inte blev tydlig i valrörelsen 2010.

Hur det ska göras? Det handlar om att göra sin hemläxa, ”steg för steg, förslag för förslag”, mödosamt och i diskussion med många människor, slog han fast. Ett hårt arbete med att förstå samtiden. Här måste rörelsen utrusta sig med antenner.

Ekonomisk stabilitet är lika viktigt för Juholt som för företrädarna, säger han. Men ord som jobbpolitik och näringspolitik lyste med sin frånvaro. I stället betonar han jämlikhet och trygghet som en bärande förutsättning för tillväxt och talade länge om hur de som lever på skuggsidan ska märka skillnad med socialdemokraternas politik. De senaste årens avregleringar, utförsäljningar och privatiseringar  fick hård och upprepad kritik. Och något har gått fel, menade han, när vårdbolag delar ut skattepengar till sina ägare i stället för att hålla en gammal människa i handen.
– Det finns ingen motsättning mellan strävan till trygghet och viljan till frihet. Tage Erlander visste hur man bygger ett välfärdssamhälle. De som styr i dag har inte aning. Visslingar och rop från åhörarna.

Juholts premiärtal berörde hela välfärdsområdet, inte minst pensionerna, där han bjöd in löntagarnas representanter till en översyn. En valfråga lovade han, om regeringen stänger dörren.  På klingande småländska målar han bilden av det goda och trygga samhället, med arbete trygghet och möjlighet att förverkliga sina drömmar, det som hans förfäder och förmödrar hoppades hitta i America, men som Sverige hittills varit bättre på.  
– Det handlar om att längta mot morgondagen, vara en inbjudande rörelse, inte en intresseorganisation för kommunal.- och landstingsvalda, eller ett fackförbund för offentligt anställda.

Några löften, förutom pensionsreformen, dök  upp i talet:

– Det enda fack Juholt ska vara med i är Svenska Journalistförbundet.

– Med all respekt för kravet på jämställdhet i bolagsstyrelserna. Nu är det dags för jämställdhet i vårdsalarna.

– Barnfattigdomen ska bekämpas med alla till buds stående medel.

– Offentliga sektorn ska inte längre subventioneras med låga kvinnolöner.

– Ungdomsarbetslösheten ska köras på porten.

– Arbete inom skola vård och omsorg måste bli ett statusjobb. Alla i offentlig sektor ska kunna styra sina arbetstider vara med och planera sitt jobb och kunna göra karriär.

– S ska göra en genomlysning av avregleringar som inte fått önskad effekt, ”vi kan tänka oss att både påreglera och omreglera, vi socialdemokrater tänker agera.”

Håkan Juholt försäkrade att socialdemokrater inte på något sätt motsätter sig alternativa driftsformer i välfärden eller val av skola. Det är inte där skon klämmer. Men det som var rätt tänkt har blivit fel, och utvecklingen mot kundsamhället måste bromsas. Exakt hur gick han dock inte in på, men att det kunde handla om både återreglering och omreglering stod klart. 

Sedan lägger han talarmanuset åt sidan och säger:
–  Det har blivit så tydligt att i Sverige ska vi inte längre äga tillsammans. Det är därför det säljs ut. Det har blivit fult att äga tillsammans. Vi ska inte längre äga. Vi ska bara ägas. All verksamhet som vi tidigare haft idéer om att vi skulle kunna förvalta tillsammans, detta säljs ut. Det generationer har byggt upp slumpas bort till de som ska tjäna pengar på våra behov. Det är alldeles orimligt, säger han och tar exemplet Vin och Sprit, som efter en tid hos franska Pernod nu ägs av  finska staten.
– År 970 var det Harald Blåtand som gjorde Skåne danskt. Nu är det en annan blå härskare som gjorde Skåne finskt.  Den resan kunde vara ogjord, säger han på presskonferensen efteråt.

Juholts upprepar liknelsen med paraplyet:
– Jag vill vara med och forma ett samhälle där det är självklart att hålla ett paraply över den syster och broder som står i kyla och ösregn. Samhället ska inte sortera i produktiva improduktiva denna ojämlikhet kommer göra Sverige fattigare för alla. Juholt talar vidare om innanförskapets välsignelser. Om ett samhälle med trygga människor som orkar dela med sig av det goda till varandra. Som sprider social demokrati.

Att hans resa kommer att bli både tuff och svår råder det inga tvivel om. Men om det bara räcker med  energi, övertygelse och entusiasm så har han det som krävs för ett regeringsskifte.
(Läs mer på DN.se, SvD.se, aftonbladet.se och expressen.se) 

PS. Jag har tagit mina första steg ut på twitterbanan. Den som vill ha 140 tecken om stort och smått går in och söker på mitt namn på twitter.com. Expressen har redan gjort det. DS.