Och så var det bara Östros kvar?
Nu twittras det för fullt om nya avhopp i den pågående partiledarprocessen i S. Österberg är ute ur leken, Eneroth och Pagrotsky har tackat nej, kvar, enligt ryktena, är mest Thomas Östros och lite Mikael Damberg. Kanske även Håkan Juholt, som dök upp häromdagen.
Låt minst två av herrarna mötas i en duell.
Så kallade S-profiler är i dag kritiska i flera medier till det hemlighetsfulla sökandet efter ny ledare. Förre LO-ordföranden Stig Malm kallar valberedningens process stalinistisk. Den slutenhet och ordning som fungerade tidigare är passerad.
De kritiska vill ha mer öppenhet, de vill få rösta på kongressen om flera kandidater, dvs att verkligen välja, i stället för att kröna.
Det är kanske inte försent än, även om det bara är två veckor kvar?
(Läs mer på svd.se, aftonbladet.se, expressen.se och dn.se)
Att inte en enda kvinna får/vill/uppmuntras att träda fram är riktigt illa, är det så att Mona Sahlin nu anses vara beviset för att det inte funkar, nu när man provat.
Vad är det för fel på Veronica Palm? Lena Sommestad?
Stalltipset på politiska reportrars twitter just nu är att det blir Thomas Östros som tar över. Han uppges ha lämnat återbud till en konferens i dag, kanske för att träffa valberedningen?
Och inte minst: Förre ordföranden, numera stjärnlobbyisten Göran Persson lär ringa runt och trycka på för honom. Ja rentav skrämma ombud i skogslänen. Jag tror nog inte de är så lättskrämda. Kan Östros bli den kandidat som partibröder och systrar i S kan ta till sitt hjärta?
Ett av få (två?) kvarvarande alternativ just nu är en kontroversiell person som Damberg, mest känd för att han förvärrade vänster-högersprickan i SSU och fortplantade den in i resten av partiet? Han representerar även en generation politiker som levt hela yrkeslivet innanför rörelsen, och inte haft något vanligt jobb.
En uppstickare är Håkan Juholt, riksdagsledamot och journalist till yrket, hemmahörande i Kalmar. Han har, enligt Rapport i SvT i kväll, fått frågan från valberedningen, svaret är okänt. Han verkar för övrigt uppfriskande kritisk till mantrat ”förnyare”. Han säger, enligt Aftonbladet i en kommande bok: ”Jag är så satans trött på dessa närmast religiösa utropen på ”förnyelse”, som blir ett ord tomt på innehåll, om ingen kan beskriva vad det handlar om. Att förverkliga sina livsval är ju inget nytt”, konstaterar han.
Idén är uråldrig. Juholt fortsätter:
”Det har tänkt så förbannat mycket nytt och kortsiktigt av diverse spindoctors i partiledningens närhet. Vad är det för rörelseriktning när vi bränner av fem-sex miljarder i sänkt restaurangmoms i valets slutskede? Ingen som helst.”
Juholt väcker försiktigt gillande bland vissa S-rötter jag pratat med. Otippad förut men helt möjlig nu, under rådande omständigheter, sägs det.
En temperamentsfull Juholt och en försiktigt diplomatisk Östros i duell på kongressen? Det vore i alla fall ett steg åt rätt håll mot förnyelse av valprocessen.
Valberedningen är dock fortsatt hemlighetsfull och har kanske fler ess i rockärmen. Och kanske även modet att tänka om?
Kommunal har visat att det går att ta fram två kandidater och få en schysst debatt och omröstning. Det kan funka även på en S-kongress, som vill förnya sig. Om någon av dem attraherar svenska folket återstår att se.
Fortsättning följer.