Kaffe ur kapsel, en konstig idé
Man hinner inte mer än känna sig småtrygg med eko-kaffe, miljövänliga förpackningspåsar, och rentav rättvisemärkt mörkrost så kommer bakslaget: Kaffemaskiner som kräver miljöfarliga engångskapslar!
Plus i SVT har fått ny framtoning, delvis påverkad av före detta lyxfällans programledare som nu kliver in i utblottade människors vardag i public servicekanalen med sina bestämda råd.
Ta bort bilen, fick en mamma och hennes två döttrar höra i går, och man såg att det inte skulle bli lätt, med ett hus ute på landet och olika träningstider för tjejerna.
Det var berörande att se deras beslutsamhet att hjälpas åt, och att lyckan för dem vore att få den lilla lönen att räcka till el hela månaden, eller rentav få en liten slant över någon gång.
Sen fick Swedebank förklara hur ett bankkonto bara kunde försvinna spårlöst, till kontohavarens förtvivlan. Programledaren erbjöd dem en räv (som lever tio år) som tilläggssymbol till eken, eftersom regelverket säger att en bank har rätt att ta bort ett konto efter tio år om kunden inte hört av sig!
Och därefter kom då konsumenttestet, av en pryl jag inte visste fanns: En kaffebryggare bara avsedd för portionsförpackad espresso. De testade bryggarna såg så där trendigt tunga och otympliga ut som en kaffemaskin ska göra idag. I dessa stoppar man en kapsel av plast och aluminium med lite pulver i. Vatten värms, förenar sig med kaffe och droppar ut i den rätta lilla mängden. En forskare kollade på skoj om vattentemp och kaffetemp var de ideala för kaffedrycken ifråga, och så fick två riktiga barristas provdricka.
Som tur är visade deras sakkunniga blindtest att deras egna, icke kapselförpackade espressokaffe smakade bäst. Och att de testade kapselbryggarna åstadkom ”syrligt, blaskigt, bittert, fis-smakande” kaffe till ett – gissar jag – aktningsvärt pris. Tidernas mest onödiga produktutveckling smakar alltså inte ens gott.
Kapseltillverkarna är samma kafferosterier som marknadsför sig som rättvisa, kravmärkta och omtänksamma. Man undrar vilka fokusgrupper som satt sig runt ett bord och krävt aluminium tillbaks i tillverkningen, när de äntligen lyckats få bort det från sina vanliga förpackningar?
Påminnelse till Löfbergs lila & CO: Metallen aluminium bryts inte ner i naturen och kapslarna är alldeles för små för att någon ska orka återvinna dem. Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson protesterar i Sydsvenskan och kallar trenden extremt otidsenlig.
Själv avnjuter jag just nu ett fylligt, välsmakande, mörkrostat, rättvisemärkt kaffe ur en vanlig hederlig melittabryggare som gjort sin tjänst i rätt många år.
Rykten förtäljer dessutom att det faktiskt fortfarande går att – hör och häpna – koka upp vatten i en vanlig kastrull, låta detta passera genom en bryggtratt och att det kanske är det allra bästa sättet att få ett riktigt gott kaffe på.
PS En annan för mig obegriplig produktutveckling är mjölkförpackningar med plastkorkar i. Ska man sprätta bort dem före återvinning? DS