Pål Hollender återvände till krigets Afghanistan

2002 gjorde Pål Hollender United States of Afghanistan. Hans nya dokumentär, Finding Ali, premiärvisades vid Göteborgs filmfestival, som pågår till och med måndag. Där återvänder han för att söka rätt på Ali, som var tio år när Hollender var där första gången.

Sökandet är en ingrediens i filmen, det nya Afghanistan en annan där våld, korruption och knark tagit över.
Filmen rör sig fritt mellan det personliga och det allmänpolitiska. Den är lika mycket debattinlägg som dokumentär. Han citerar uppgifter från New York Times om att USA sponsrar sin egen fiende. Via mellanhänder betalar USA miljardbelopp till de afghanska krigsherrarna för att trupperna ska kunna röra sig även i talibanområden.

Kommunalarbetaren träffar Pål Hollender dagen efter premiären. Han berättar om hur svårt det var att göra filmen. Vem han är pratade med, kom det fram folk och varnade honom och hans intervjuoffer för konsekvenserna.
– Hela filmen blir på något vis ett avvisande från Afghanistans sida.
Han hittar Ali till slut, men blir avvisad även av honom och hans far, just på grund av det olämpliga för afghaner att umgås med västerlänningar.
Pål Hollender har genom åren gjort sig känd för kontroversiella filmer och konstverk. Sexuella övergrepp och prostitution är några av de ämnen han tagit upp och där han också varit medaktör. I Buy, Bye Beauty om prostitution och sexhandel i Riga, har han sex med några av de prostituerade han intervjuar.

Även i Finding Ali finns scener där Hollender själv är huvudperson för ett ögonblick, men han säger att han är på väg bort från det självcentrerade.
– Det är väl ett sorts tecken på konstnärlig mognad att jag inte låter mig själv vara huvudperson i mitt eget verk. Sakta men säkert har jag vänt mig mer utåt.

Läs mer: En längre intervju med Pål Hollender publiceras i Kommunalarbetarens nästa nummer, nr 3-2011.