Trots alla varningsklockor fortsätter vi äta alldeles för mycket antibiotika. Bråttomsamhället kräver även att sjukdomar botas i turbofart. I Indien får befolkningen betala priset i form av förgiftade vattendrag och sjukdomar. Varför inte krav-och rättvisemärkta mediciner, med etiska koder för tillverkningen?

Tidningen Vi:s senaste nummer (2/2011) och SvD i dag visar problemet ur två olika synvinklar. I Vi får vi en skakande presentation av välfärdssamhällets bakgård, eller soptipp genom Agneta Borgströms och Malin Lauterbachs reportage. Under rubriken ”En flod av resistenta bakterier” skriver de om tillverkningen av de läkemedel som snabbt ska ta bort öronvärk och halsont.
I den indiska byn Patanchen tillverkas de, av företag med namn som SMS Pharmaceuticals och Matrix Laboratories. Här finns en av Europas många soptippar, där marken inte går att odla och vattnet får bära med sig olaglig dumpning av enorma mängder medicinrester. Läkemedelsindustrin tjänar stora pengar, invånarna får missbildningar, missfall, psykiska sjukdomar och andra handikapp.

Läkemedelsindustrin växer snabbt i Indien och beräknas vara tvåa i världen efter Kina 2012 när det gäller att tillverka antibiotika.
Myndigheterna är på efterkälken som vanligt, money talks.
En del av dessa preparat exporteras till Sverige. Där de hamnar på en vårdcentral nära dig, dit du tar dig själv eller ditt snuviga barn för att snabbt komma tillbaks till jobb och dagis igen. Larmen om överutskrivning av antibiotika har duggat tätt. I Stockholm skrivs det ut mest i landet per person. Här finns det gott om läkare, privata sådana, som får betalt per patient, vilket också har resulterat i många recept på medicin som man inte ska skriva ut i onödan. Varje gång det görs ökar risken att medicinen inte verkar nästa gång. Bakterierna blir motståndskraftiga, resistenta.

Flera nya studier visar att en antibiotikakur utvecklar resistens även hos de nyttiga bakterier vi behöver ha i hals tarm och hud, berättar professor Otto Cars för Fredrik Mellgren i SvD.
Men trots att regeringen satt upp ett mål om att få ner överkonsumtionen av antibiotika så går den just nu inte längre ner. I alla fall om vi jämför 2010 med året innan.
Dock, om vi jämför med toppåret 1992 har försäljningen av antibiotika i Sverige minskat rejält. Då skrevs det ut 560 recept per 1000 invånare i snitt, och 2007 skrevs det ut 444, medan det förra året skrevs ut 390 recept. I Stockholm fortsätter dock utskrivningen att toppa med i snitt 419 recept och värst alltså i de välmående kommunerna, däribland Lidingö och Upplands Väsby som har högsta siffrorna (upp till 480 recept). Och detta är långtifrån tillräckligt. Att hejda utvecklingen är en ”ödesfråga” för sjukvården, anser ansvarig minister Göran Hägglund (KD). Men några vassa verktyg verkar inte komma fram.

Lidingöläkaren Anna Barnéus konstaterar att det finns en olycklig mentalitet i en storstad där man inte har tid eller råd att vara sjuk.
En välfärdsförlust så god som någon för både föräldrar och barn. Vem minns inte njutningen i att få vara lite lagom sjuk hemma, bädda ner sig med serietidningar och vindruvor och dåsa bort några timmar däremellan. Den ohämmade användningen av antibiotika riskerar att slå tillbaks på oss alla.
I synnerhet som det inte forskas på nya läkemedel, eftersom det inte anses vara lönsamt, och staten lagt ner i stort sett all egen sådan forskning.
Snart har vi inga mediciner som biter på sjukdomar som tidigare var lätta att bota. Även i svenska vatten kommer resterna från läkemedel vi äter ut och påverkar fisk, bakteriefloran och riskerar att försämra vår egen motståndskraft, skriver Vi. Ryaverken i Göteborg hittar rester av läkemedel i sina avloppsvatten, som riskerar att bilda så kallade resistensgener.

Om man ska lista frågor som känns viktiga för vår överlevnad så är resistens en sådan, långt viktigare än vargen i skogen, enligt min mening. Om vi alla kan ta något personligt ansvar så gör det skillnad. Strängare läkare kan vara återhållsamma med recept. Vi kan på olika sätt protestera mot Indiens cyniska hantering av sina medborgare för att vi ska få billig medicin och företagen få rejäla vinster utan att behöva ta kostnaderna för skiten de åstadkommer. Läkarna och regeringen skulle kunna ställa krav på de företag som tillverkar läkemedel att ta etiskt ansvar, ungefär som klädkedjorna.
Varför inte kravmärkt eler rättvisemärkt penicillin med varningstext på paketet?
Och så borde vi om vi tala mer om hur vi kan stoppa ekorrhjulet som tvingar fram sjuknärvaro på både dagis och jobb. En kortsiktig ekonomisk vinst blir en skrämmande förlust för både vår miljö och framtid.  

PS: Läser dagen efter i SvD att S ställer krav på snabb översyn av de höga talen för att skriva ut antibiotika i Stockholm. De vill även ändra i vårdvalssystemet för att det ska löna sig för läkarna att jobba med patienterna på rätt sätt. Ansvariga politikern Birgitta Rydberg (FP) ,som har flera vettiga förslag om exempelvis meddelarskydd i privat vård, berättar att en förändring av ersättningssystemenär på gång. Läkarna erbjuds också bonus (!) för att skriva ut rekommenderade mediciner. Ja, alla sätt är kanske bra utom de dåliga. Men är det verkligen möjligt att högavlönade läkare inte kan sköta sitt jobb med patienterna utan att få ackord och prestationslön som skogsarbetarna fick förr i världen? Något är helt galet med läkarnas ersättningssystem.  DS