Att SCB, Statistiska centralbyrån, nekar Gunnar Sandelin ett vikariat på grund av fyra mediekritiska artiklar om invandrings- och asylpolitik är häpnadsväckande och obehagligt. Han skriver själv om det i Aftonbladet i dag.

Hur lågt i tak är det hos staten och vad har vi för samhällsdiskurs (=härskande normativ kulturell syn på saker och ting) runt svåra och komplexa frågor som migration?
Varje dag bevakar medier exempelvis utvisningar, flyktingsmugglare, papperslösa, ensamkommande unga pojkar, tiggande barn, med mera. Och för att överhuvudtaget kunna problematisera det som händer i en globaliserad värld måste minst ett par åsikter kunna samsas, och även känsliga saker diskuteras för att inte få en alltför svartvit och vinklad rapportering. När för mycket göms eller glöms riskerar hela frågan att kantra och främlingsfientliga krafter kan elda på brasorna.

De uppgifter Gunnar Sandelin, socionom, journalist, fd presschef på barnorganisationen BRIS, med mera, tagit upp till belysning på välkända debattsidor kommer från offentliga källor och statistik. De förtjänar att lyftas tillsammans med andra argument, när vi ska ta ställning till arbetskraftsinvandring, EU:s syn på löntagares rättigheter, migration och jämställdhet och allt annat som riskerar att bli heta potatisar, och nudda Sverigedemokraterna.
De ska såklart bemötas och granskas, och kritiseras – men med argument och fakta.
Han kom ända fram till löneförhandling på det utlysta vikariatet på SCB när hans jobb stoppades av generaldirektören Stefan Lundgren, som i ett mejl uppgav att han inte hade förtroende för Sandelins sätt att skriva.

Nu var det inte som opinionsbildare han skulle anställas, utan som pressansvarig på en myndighet som sysslar med statistik. Man undrar vad Lundgren skulle sagt om exempelvis nationalekonomen Jan Ekberg sökt jobb. Han är professor i nationalekonomi vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning (CAFO), Växjö universitet och skrev på DN debatt att arbetskraftsinvandring inte hjälper offentlig sektor. Det var visserligen en ESO-rapport till regeringen, men där problematiseras en gällande ”sanning”, att utan invandring klarar vi inte välfärdsjobben. (Läs också en debattartikel av Sandelin på svd.se.)

Gunnar Sandelin har gjort en anmälan till JK för att reda ut om hans debattartiklar är skäl nog att bli nekad en offentlig tjänst. JK kan ju knappast svara ja på den punkten, då är det en skandal. SCB:s generaldirektör har rätt att anställa vem han vill som vikarie. Men eftersom det inte fanns några andra skäl för hans plötsligt påkomna avoghet bör han ompröva sitt snabba nej. 
Sandelin tar förvisso upp brännbara ämnen. Men är det inte ett tecken på en obehaglig självcensur och brist på kritiskt granskande journalistik att det han skriver anses vara så kontroversiellt att han stoppas från anställning hos en myndighet vars lidelse det borde vara att just offentligt insamlade uppgifter används och diskuteras?