Matens klassamhälle
Min mormor var Konsumtant. Hon brann för kooperationen. Stod på lördagar och gratisarbetade: Värvade medlemmar, sålde lotter och bjöd på kaffe i butiken där vi bodde. Idag känns den kooperativa folkrörelsen dessvärre ganska avsomnad. Coop har blivit en slags medelklassgrej. Dit medvetna familjer som har råd och lust att satsa några extra kronor på ekologisk pastej eller rättvisemärkta bananer går.
Jag tillhör dem själv, men Konsum startades för att befria arbetare och lågavlönade från krediter och dåliga varor och inte minst handlare som utnyttjade sina kunder.
Målet var bra mat till rimliga kostnader. Men inte bara maten skulle hålla god kvalitet – även butiker, porslin och toastolar skulle vara vackra att se på. Livet var något mer än en produktionsfaktor och denna utopi om ett förverkligat människovärde skulle synas även i bruksföremålen, ansåg KF. Det handlade om en väldig demokratisering av skönhet och matkvalitet.
Dessvärre håller matens klassamhälle på att växa sig starkt igen. I takt med att samhället bryts isär och inkomstskillnaderna ökar växer också skillnaderna i konsumtionsvanor. Några har råd att ”prioritera” bättre käk. Fast det handlar nästan bara rakt av om hur hög lön man har.
Tydligast blir bilden av detta kyldiskarnas klassdike, där det i vissa områden växer fram lågpriskedjor som Lidl eller Willys, som kan hålla nere sina priser på grund av långa transporter, usla villkor och löner för de anställda och ett mycket begränsat sortiment. För somliga ska detta liksom räcka anses det tydligen.
Det går till överdrift när det finns tolv sorters syltblandad yoghurt – men ska nu alla dessa onödiga varor produceras finns det en demokratiaspekt av att de är tillgängliga för alla.
Men i grunden är det ett sjukt samhälle som visar upp sig när man bygger matpalats och saluhallar åt somliga medan andra ska hålla till godo med EU-subventionerad, långväga tysk mjölk. Vandrar man ett varv i Lidls butik äcklas man av den matindustri som lurar där bakom plastbyttorna och bara vill maximera sin vinst. Smör med sylt, saltade chips och sockerstinna flingor visar vilken människosyn som döljer sig bakom den valfrihetsretorik de saluförs i: man vill sälja billigt socker, fett och salt till människor som behöver grönsaker, frukt och kött. Klassamhället 2.0 – nu i en kyldisk nära dig.
JA
Skid-VM i Oslo. Längdskidor är den enda tv-sporten – egentligen.
NEJ
Tågkaoset fortsätter och bevisar vad som händer när allmännytta ersätts med egennytta.