Humor och ilska Nannas drivkrafter

Kategoriseringshumor. Det låter ju onekligen rätt trist, men det är med det ordet Nanna Johansson beskriver sina serier.
– Jag jobbar inte så mycket med renodlade berättelser, det är mer som listor där man rabblar upp grejer.
Nannas senaste album heter Mig blir du snart kär i, där finns flera exempel på formen. På den egna bloggen Fem bilder excellerar hon i kategoriseringshumorn med fem-serier som ”Fem oaptitliga bakverk”, ”Fem Big Boy Bebis-dockor” och ”Fem missbildade kentaurer”.
– Det tyckte jag var ett genialt koncept då. Sen bara ”jag har tre bilder här som är jätteroliga”, ska jag slänga upp dem på bloggen måste jag typ krysta in två idéer till… Det har varit mycket meck med den.

Här, vid Nannas skrivbord, skapar hon sina serier. Men hon gör också radio och spelar in musik.

Men allt kunde ha slutat mycket tidigare. Nanna var alltid en av de bästa eleverna i klassen på att teckna. Tills hon kom till gymnasiet.
– Jag kommer ihåg att mitt ego fick en chock. När jag började på gymnasiet var det så många som var duktiga så då slutade jag helt. Det var en lång period när jag inte tecknade alls.
I stället ägnade hon sig åt att skriva, jobbade en period som journalist i hemstaden Gävle och försökte sig också på att skriva skönlitterärt.
Så kom då valet 2006 och en feministiskt intresserad Nanna blev upprörd över hur lite jämställdhetsfrågorna syntes i politiken.
– Jag försökte på nåt sätt fylla de hålrummen själv. Sen satt jag med så jäkla mycket material. Så tänkte jag: Det kanske är lika bra att göra något av det här? Så gjorde jag hemsidan.

Webbplatsen döpte Nanna till Fulheten och ganska snart började folk höra av sig till henne.
– Det var då jag förstod att det jag gjorde var serier, eller att det kunde bli åt det hållet. Så då börj-ade jag kolla upp lite serier och sen testa formen fullt ut.
2007 kom hon in på Serie­skolan i Malmö, en tvåårig konstutbildning som startade på 90-talet. Skolan är en av huvudanledningarna till att Malmö på senare år exploderat som seriestad. Och det är tjejerna som syns mest. Mycket tack vare nätverket Dotterbolaget, som samlar ett trettiotal serieskapande kvinnor.
– Det som är så skönt med Dotterbolaget är att alla hjälper varann så himla mycket, säger Nanna Johansson. Alla skickar vidare jobb om man själv får nåt och inte har tid att ta det, eller om det inte passar. Sen är det en väldig trygghet.

Under tiden på Serieskolan blev Nanna god vän med klasskompisen Sara Hansson (intervjuad i KA nr 21/2009). Tillsammans började de två ge ut flera fanzin. Flera av serierna hamnade sedan i debutalbumet Fulheten, som kom ut 2009. Trots att hon nu är etablerad och har givit ut två album, säger hon att hon fortfarande tycker det är svårt att teckna:
– Men det är också det som lockar, att göra nånting som man inte kan göra. Det finns nåt befriande i att jobba med ett medium som man inte behärskar, man kan förhålla sig fritt till det då.
När Nanna har tagit en paus i intervjun för att hämta nytt snus ber jag henne beskriva en vanlig arbetsdag,
– Det ser så olika ut. Men håller jag verkligen på med en serie kan jag sitta för länge utan paus och sitta till sent in på natten och så. Men annars undrar jag ibland: när har jag gjort det här? Jag jobbar inte så disciplinerat, men ändå blir ganska mycket gjort.
Nu till våren lär det dock bli mer disciplin. Från att mest ha hoppat in ibland, ska Nanna nu vara en av de fasta rösterna i radio­programmet Tankesmedjan, som går vardagkvällar i P3. Andra serietecknare som också jobbar med radiohumor är Liv Ström­qvist och Sara Hansson.
Är det något som är likt i uttryckssätten serie och radio?
– Ja, det kanske är det. I alla fall om man jobbar med den här kategoriseringshumorn. Det gör sig ganska tacksamt i radio.

2011 års almanacka lär vara fulltecknad. Förutom radio, är hon med i humorkollektivet Rikets sal som kommer med sitt första album i vår. Återstår att se om recensenterna också då kommer att beteckna hennes humor som ”en pungspark mot patriarkatet”.
– Jag sa med den andra boken i nån intervju innan att undra om alla recensioner kommer innehålla ordet pungspark den här gången också. Och sen så gjorde de det! Men det kanske säger mer om mitt konstnärskap än om dem, jag vet inte…