10 år med barnen i Kenya

Jacinta Njoroge är vårdbiträde i Stockholm och var på besök i sin hemby i Kenya tillsammans med dottern Lotta. De såg alla föräldralösa barn vars föräldrar dött i aids. Lotta, nio år, ställde frågan ”varför bygger du inte ett hus åt barnen som inte har någonstans att bo?”
I augusti i år firades tio-årsjubileum på barnhemmet Phyllis Memorial Home and Academy och Jacintas dotter Lotta klippte bandet till det nya huset med bibliotek, kontor och sjukrum. Det ligger precis där det första lilla huset låg, det som nu hade tjänat ut och rivits.

Det nya huset invigdes, med bibliotek, sjukrum och kontor. Gymnasieelever från Halmstad har varit med och byggt.

Jacinta hade mark i sin hemby, Kampi ya Moto, och det var där barnhemmet byggdes. Under de tio år som gått har projektet utvecklats på ett sätt som ingen kunnat ana.
Idag bor 73 barn på barnhemmet i flera nybyggda hus, det finns en skola invid barnhemmet med åtta årskurser dit också barn från byarna omkring kommer, tillsammans är de 225 elever. Här finns också en förskola, ett kök och EN nybyggd matsal, en gästbostad och nu också ett bibliotek med kontor och sjukrum.
Från början var det en kvinna som tog hand om de åtta barnen, idag finns det cirka 15 vuxna som sköter barnhemmet och skolan; lärare, en socialarbetare, föreståndare, kock, personal som har olika praktiska uppgifter som att underhålla hus och hjälpa barnen på olika sätt. En pensionerad skolchef har hela tiden hjälpt Jacinta med allt kring skolan, och en styrelse för barnhemmet och skolan ger stadga och viktiga kontakter på orten.
Ruth Wairimu är en nyckelperson, hon har funnits med som föreståndare, förskollärare och husmor sen 2002. Och hela tiden finns det volontärer från Sverige på plats, upp till fyra, som hjälper till med olika saker och stannar minst två månader.

Jacinta hjälper John Maina skära upp tårtan, John har bott på barnhemmet sen starten. Grannen Wendo Sahar Aszed som bakade tårtan tittar på.

Trodde du för tio år sen att det skulle se ut så här idag?
– Nej! Absolut inte, säger Jacinta. Det har vuxit efter hand.
Ett exempel är skolan. Barnhemsbarnen var tvungna  att gå upp i gryningen och korsa en farlig väg för att komma till den överfulla byskolan. Många såg ner på barnhemsbarnen och det fanns inte skolmat.
– Jag var så orolig för dem, och skulle de ha någon framtid måste de få gå i en bra skola.
Från idé till handling. Skolan blev verklighet, steg för steg. Den har fått pris och examensrättigheter och är en resurs för traktens barn. En skola där barnen får skollunch men aldrig stryk.

Varifrån kommer pengar till allt detta? Jacinta fick från början stöd från sina vänner och arbetskamrater när hon kom hem och berättade om nöden och sina planer att starta ett barnhem. Hon jobbade dubbla skift och sparade pengar. Ett halvår senare åkte hon tillbaka med 20 000 kr och satte i gång bygget av det första huset.
När KA skrev om hennes barnhem, första gången 2000, började enskilda och föreningar engagera sig och skicka pengar. 2007 bildade Gert Isgren tillsammans med andra en stödförening i Malmö som också skapade ett 90-konto för insamlingen. De är de många enskilda som har fadderbarn, fackliga sektioner, Lions, Rotary, skolor och andra föreningar som skickar pengar som bär upp verksamheten. På Viskadalens folk­högskola satte kokerskan Gunnel Carlsson i gång med att baka en särskild ”Brunnskaka” för att få in pengar, andra ordnar loppis, arbetar med hemsida och broschyrer, håller kontakten med volontärer. Byggelever från Kattegattgymnasiet i Halmstad har varit nere och hjälpt till att bygga. KA sponsrar barnhemmet och skolan och har under åren skrivit om utvecklingen.
Idag behövs ”vanliga” månader 25 000 kr för att hålla igång barnhemmet och skolan, med löner till personalen och mat till alla. Men månader när skolavgifter ska betalas, skoluniformer, läroböcker, skor och annan utrustning till barnen köpas in inför terminerna, behövs 35 000 kr.

Jacinta Njoroge, omgiven av två kenyanska gäster som skänkte en dator till barnhemmets 10-årsjubleum.