Filmen som skulle få kvinnor att ta fajten

Trötta, ledsna ögon. Ett snörp av bitterhet på munnen. En kvinna som skurar en toalett hårt och robust. En kvinna i städrock som går barfota över ett kontorsgolv med sopborste. Svartvita bilder flimrar till och avlöser varandra i filmen Nightcleaners. Det är november 1970 och vi följer kvinnliga (förstås, männen sitter bakom skrivbord) städares verklighet i London. De städar kontor hela natten. På morgonen gör de frukost till barnen och tar dem till skolan. Sedan handlar de, sköter hemmet. När sover de? Nej, de sover inte mycket.

När amerikanen Mary Kelly kom till London pågick kampanjer för att kvinnor skulle organisera sig fackligt. Med Nightcleaners skulle hon föra städarnas talan, och förtvivlan i bilderna i filmens början kompletteras efter hand med ilskna demonstrationståg. Plakat med orden ”Stöd städare” och ”Rör inte vårt fack”. Det är svårt att uppfatta vad som sägs i filmen, men i flertalet bilder är det ändå tystnaden som talar.
Mary Kelly berättar i en annan film, som handlar om hennes verk, att Nightcleaners lade grunden till hennes konstnärskap, som ofta handlar om arbete, hushåll och vardag. I ett verk finns en månads blöjkonsumtion uppsatt i ramar på väggen. Mary Kelly låter vardag och vetenskap mötas, och förde noggrann statistik över vad hennes bebis åt och vad som kom ut. Statistik som finns tryckt över bajs-fläckarna. Man måste få Mary Kellys verk förklarade för sig, annars undrar man vad det är.

Feminister kritiserade Kelly, som gjorde konst av moderskapet och dessutom inspirerades av stora män som Freud och Lacan (psykoanalytiker).   Men en annan del av utställningen visar feministiska citat från kvinnor världen över.