”Du förtjänar inte att leva!”

Själva yrket personlig assistent var en av orsakerna till att Martina Montelius skrev pjäsen.
– Det måste vara oerhört svårt att veta exakt var gränsen går för varje individs personliga integritet, vilka som vill ha råd om hur de ska må bättre psykiskt och vilka som inte vill ha det. Vilka som vill ha hjälp med väldigt konkreta saker och vilka som längtar efter mer mänsklig kontakt. Det är väldigt, väldigt lätt att göra fel, tror jag.
Och på scenen slår det redan tidigt över. Assistenten Karla är full av idéer om positivt tänkande och psykologiskt mumbojumbo.
– Nuförtiden kan man ju till och med vara nån sorts ”coach”, vilket är mitt hatord, säger Martina Montelius.

Hon talar om den tunna linje som finns mellan funktions­hindrad och ”frisk”.
– Vi säger till samhället ”titta vad ni har gjort” när ni har försökt skapa den här förenklade uppdelningen av människor i vilka som är närande och vilka som är tärande.
Den funktionshindrade Ulla-Karin får fullständigt nog. Det finns också en ”klappa-på-huvudet-attityd” hos assistenten som gör Ulla-Karin rasande. Hon gormar, skriker, frustar.
– Jag försöker tillföra något till samhället genom att hjälpa någon som är svagare, får Karla ur sig.
Ulla-Karin:
– Jag tycker inte du förtjänar att leva!
Titta vad ni har gjort är i hög grad en politisk pjäs.
– Effekterna av vad den borgerliga regeringen håller på med börjar komma tydligt nu. säger Martina Montelius.

– Till exempel har de i princip slagit undan benen för barnteater i Stockholm. Man tror att kultur är något som skapas av entreprenörer, då missar man att kulturverksamhet inte har som sitt primära mål att generera pengar. Utan det är nånting annat som man är ute efter. Det finns liknande effekter med privatiseringar i vården. Där även det ska vara verksamhet som har som sitt primära mål att generera pengar. Och då blir det ju fel, för då måste man börja spara in på sånt som är viktigt för de som ska använda verksamheten.