”Filmen om pappa gjorde mig enormt berörd”

Han har just svarat på frågan hur det känns att på nytt bli påmind om arvet efter sin berömde far Cornelis Vreeswijk.
För så kommer det att bli. På årsdagen av Cornelis död, den 12 november, går filmen Cornelis upp över hela landet. Den här gången kan man lugnt säga att Jack Vreeswijk får skylla sig själv. Han är inblandad i filmen på flera sätt: ledmotivet har han skrivit och han har varit bollplank både till regissören Amir Chamdin och till Hans-Erik Dyvik Husby, som gör rollen som Cornelis. Men han har inte varit inne och petat i manus.
– Jag har inte haft någon vetorätt över huvud taget. Det är mer om det varit några oklarheter så har de kunnat prata med mig, även om jag inte alltid haft alla svaren själv.
Jack Vreeswijk är på tillfälligt besök i Stockholm, staden han lämnade för 15 år sen för  Alingsås. Han har spelat på Mosebacke Etablissement kvällen innan.

Nu går vi omkring vid Brommaplan utanför stan och letar förgäves efter ett fik, det får bli en Kinarestaurang i stället.
Han berättar om vad han först tänkte när han fick höra talas om filmprojektet första gången. Det var viktigt, säger han, att det inte skulle bli ännu en dokumentär. Corneliskännare har han fått nog av, låter han antyda.
– Jag ville se en spelfilm. När jag är ute och turnerar behöver jag bara gå 10 meter innan jag träffar någon Cornelisexpert som vill komma fram och prata.
Det andra han var rädd för var att det skulle göras en film med otydliga konstnärliga ambitioner.
– Jag tänkte först att det skulle bli en sån där krokig film med en massa mysko och konstiga inslag, men när jag fick reda på vad Amir var ute efter blev jag genast jätteintresserad.

Han är mer än nöjd med det nästan färdiga resultatet, berättar han, och kallar för första gången under intervjun sin pappa vid något annat än bara förnamnet.
– Jag blev enormt berörd, på många sätt. Sättet han skildrar farsan på. Han har valt att skildra honom också som farsa, som familjefar. De har hittat en bra ton.
Att döma av de nio minuter ur filmen, som filmbolaget låter mig se, är tidsandan och miljöerna mästerligt skildrade. Musiken låter fantastisk. Men hur är det med huvudrollsinnehavaren, känd under namnet Hank von Hell och sångare i den norska gruppen Turbonegro? Kan han agera?  Jack Vreeswijk ger ett lugnande besked.
– Jag tycker att han gör det jäkligt bra.

Är han lik din pappa?
– Han är inte porträttlik, men sättet de rör sig på, hur de går och så. Med gester, hur han håller cigaretten till exempel.

Hur var Cornelis som pappa?
– Han hade inte så höga närvaropoäng, om man säger så. Men som pappa, när han var där, får han högsta betyg.
När filmhysterin lagt sig vill Jack mer än allt annat fortsätta sin egen karriär med mer egna låtar. Han har gett ut tre plattor med delvis eget material. Sen tio år tillbaka lever han helt och hållet på musiken.  Han ger 60-70 konserter om året.

Vad är det då som gör hans pappa till en sådan bra låtskrivare som han var?
– Han slår an en ton hos människor, tror jag. Sen när han kom fram så gjorde han något helt nytt som trubadur. Han bröt med naturlyriken och skrev om personer i stället.