DN debatt i dag visar att det rödgröna samarbetet inte är fullt så dött som medierna gjort gällande. Under rubriken ”Vi söker brett stöd för en mänskligare sjukförsäkring” föreslår de tre partiledarna för S MP och V, tillsammans med ytterligare några undertecknare, två förändringar av sjukförsäkringen. Dessa finns i en gemensam riksdagsmotion, där de hoppas på stöd från några borgerliga riksdagsledamöter:
Dagens fasta tidsgränser behöver omgående ersättas med en individuell bedömning.
Den tvingande prövningen mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar ska ersättas med en individuell prövning.
De rödgröna undertecknarna räknar med att enskilda borgerliga riksdagsledamöter i sak håller med, och strävar efter att ”skapa en anständig sjukförsäkring.”

Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) har talat med kluven tunga i frågan. Dels har han sagt att man ska vända på varje sten. Dels att sjukförsäkringen ligger fast, trots de många brister som visats fram i medierna.
Häromdagen skrev KA om förtvivlade medlemmar i Kommunal som utförsäkrats och söker hjälp av facket att överklaga beslut om sjukförsäkringen. 3000 av de 12 000 som hittills tvingat lämna försäkringen för att deras dagar tagit slut är kommunalare.
– Det här är otroligt tragiska ärenden, säger Inger Hjärtström, ombudsman på Kommunals enhet för arbetsrätt och kollektivavtal, som tittat närmare på många fall.
Det är svårt sjuka eller skadade människor. Ofta handlar det om något kroniskt smärttillstånd som ingen tar riktigt på allvar. Men det finns också cancerfall till exempel, säger hon i artikeln.
Att bli utförsäkrad och sedan inte få något arbete, vilket är det vanligaste, innebär att man oftast hänvisas till så kallat försörjningsstöd, socialbidrag. För att få ett sådant ska den sjuka sälja även sitt hem, om hon skulle äga en bostadsrätt eller villa. Tryggheten rycks undan.

Det som gör sjukförsäkringen så obehaglig är just dessa stora maskor i trygghetssystemen. Att ”prövas mot hela arbetsmarknaden” innebär i klartext att den arbetsgivare man blev sjuk hos kan släppa taget och säga upp med motiveringen att inga uppgifter finns för den sjuka. Så mister hon både jobb och sjukpeng. Alldeles för få krav ställs på arbetsgivarna att hitta alternativa uppgifter. Det finns inte plats för sårbara människor i dagens samhälle. Denna försämring av anställningstryggheten i kombination med det begränsade antalet sjukdagar är bland det som upprör mej mest med nya ”Utförsäkringslagen”, som ju sägs syfta till att hjälpa alla människor att försörja sig själva. Hur ska det gå till om arbetsgivarna kan rata alla som inte presterar på topp redan efter 180 dagar?
Arbetslinjen gäller. Det är standardsvaret från regeringen så snart någon kritiserar regelverk som skadar människor, eller undrar hur högre arbetslöshet och fler människor i socialbidrag är ett tecken på framgångsrikt arbete mot utanförskapet. Det låter lite robotaktigt med tanke på hur verkligheten ser ut.

Men samtidigt har det öppna läget i riksdagen lett fram till mer samtal över blockgränserna än på länge. Runt Afghanistan och nu senast om friskolorna. Det är positivt.
Och kanske skulle den utsträckta rödgröna handen därför kunna fattas av några modiga allianspolitiker med civilkurage och hjärta.
Är det någon som vågar?