Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket har varit ovanligt skarpa i sin kritik: Sängar som står för tätt, patienter som hamnar fel och får fel vård, sönderstressad personal. På ka.se skriver vi om krisen på Gotlands sjukhus, där situationen för både sjuka och anställda skapar dålig arbetsmiljö. Skyddsombudet och kommunalaren Victoria Andersson känner svår oro, inte minst för att samtidigt 100 miljoner ska sparas. I Stockholm är situationen lika ansträngd på flera stora akutsjukhus. De ansvariga på klinikerna måste se till att överbeläggningarna upphör. Frågan är bara hur det ska gå till, utan mera pengar?

De fyra åren med alliansregeringen har delat ut en mängd gratischeckar till överkonsumtion av läkarbesök. Stockholms vårdvalsmodell har satsat många skattemiljoner på att gynna fri etablering av privatvård.  Läkarna får betalt per behandling och snabba besök lönar sig mest. Där jag bor trampar doktorerna nästan ner varann och man får läkartider på studs, men i stadsdelar med fattigare befolkning och tyngre, mer tidskrävande behov får vårdbehövande vänta flera dagar. Syftet med valfriheten är att göra vården mera tillgänglig. Men utan att styra vilken sorts vård som är viktigast att satsa på och vilka grupper som behöver vården mest rullar pengarna i onödan. Samtidigt saknar de landstingsägda akutsjukhusen medel till de nya vårdplatser som behövs.

En växande och allt äldre befolkning ställer höga krav på samordning och hushållning med våra gemensamma pengar. I synnerhet när skatterna ska fortsätta sänkas.  Den försiktighet som finansminister Borg (M) vill göra sig känd för verkar inte ha nått hela vägen ut i det stora landsting som styrs av Filippa Reinfeldt (M). I stället försvåras sparsamhet när det blir fri dragning och allt mindre insyn i hur de privata vårdgivarna använder skattebidragen, och där stora summor försvinner till skatteparadis och aktieägares fickor.  
I årets budget drog Anders Borg bort statsbidrag värda 17 miljarder till kommunerna. De som tillkommer är värda 8, där ingår de tre miljarder som presenterats som en ”satsning”. Ett minus på 9 miljarder jämfört med 2010 kommer knappast att göra det lättare för akutsjukhusen landet runt. Det rubbar tilliten till systemet – och bäddar för en ännu större flykt till privata lösningar för dem som kan.