Världens bästa jobb?

I delfinariet hörs glada utrop. När man går fram till bassängkanten hoppar delfinerna upp och ner i vattnet, en blir så entusiastisk att den hoppar upp och lägger sig på golvet bredvid bassängen. Under en förmiddag är KA med Caroline Persson på jobbet som delfintränare på Kolmårdens djurpark utanför Norrköping. Det är stängt för besökare och man kan tro att djuren tar semester nu, för att visa upp sig med fräschör till våren. Men på delfinariet är det i stället högsäsong nu. Året runt bokar privatpersoner och företag in sig på de populära ”produkter” där man får se delfinerna i aktion.
– Djurvårdaryrket har förändrats, säger Caro­line Persson. Det är inte bara att mocka längre utan man måste kunna göra föreställningar och tala inför folk. Man blir ju lite av en artist själv, det är jätte­roligt.

I eftermiddag ska Caroline hålla i två bokningar. Förmiddagen ägnar hon åt allt annat som hör jobbet till. Kol­mårdens åtta delfintränare ansvarar också för parkens säldjur och pingviner. Inne i sälhuset sitter sjöbjörnarna i varsitt bås. Det ser inte helt behagligt ut, men Caroline berättar att de är lata djur som tycker det är skönt att bara få vila. Sjöbjörnen Vilma blir ivrig när hon får syn på Caroline och hankar sig fram efter bästa förmåga på sina labbar. Hon får en puss, och lockad av fisken som Caroline håller i en skål gör hon de rörelser som hon blir tillsagd – snurrar runt, lyfter labben i en vinkning och gömmer sig bakom den i en skamsen pose.
– Vi jobbar med positiv förstärkning, vi straffar dem aldrig utan belönar bara.

När fisken är slut ”springer” djuren ut i bassängen igen och Caroline rengör säl­huset.
Också delfinerna har ett antal träningspass varje dag. Förutom träning till föreställningar är det hanteringsträning, där djuren lär sig hur blodprov, ultraljud eller sondmatning går till för att det ska kunna göras enkelt på riktigt. Nu ska Caroline träna urinprovstagning med delfinen Vicky.
– De är otroligt energiska så den svåraste träningen är att få dem helt avslappnade, det är lättare att träna dem för föreställningar.
Caroline stryker händerna över delfinkroppen tills den blir lugn och kollar samtidigt efter blessyrer. Snart ligger Vicky alldeles stilla på rygg i vattnet och Caroline trycker hårt på hennes blåsa. Något kiss kommer inte.
Den här övningen är ny för Vicky och det kan ta upp till några år innan det går att ta urinprov på henne. All inlärning sker successivt. Det gäller även Caroline, som när hon började på djurparken pratade under föreställningarna och gjorde enklare djurvårdaruppgifter som att väga fisk. Sju år senare har hon ett stort ansvar för djuren.
– Jag kan inte bara ta ett blodprov utan att först öva in varje del, om det gör ont på delfinen tar det år att få förtroende igen.

Enligt Caroline räcker det inte med att gilla delfiner för att välja yrket. Jobbet är så mycket mer än djuren, såsom städning och fiskhantering vilket ofta är tungt. Och de söta delfinerna är farligare än de ser ut.
– De är inga tama djur, de är vilda djur som har lärt sig att lita på oss. Mitt ansvar är att se till att de aldrig blir så frustrerade att de skadar mig.
Men olyckor kan likväl inträffa.
– Ungarna har inte lärt sig att vi är ömtåliga, de tror att vi är som mamma.
Caroline har själv fått uppleva riskerna med att jobba med stora, tunga djur. I sex veckor ska hon vara borta från jobbet för att rehabilitera en skada hon fick 2007, när en stjärtfena slog emot hennes nacke. Vissa morgnar vaknar hon med smärta och spänningshuvudvärk, något hon tänker lära sig att leva med.
– Det är här jag ska vara, säger hon och har aldrig varit rädd att något liknande ska hända igen.

Djurskötare är en av landets sämst betalda yrkesgrupper med en genomsnittslön under 19 000 kronor. Djurvårdarna, som personalen på Kolmården kallas, har fått lite bättre avtal med bland annat guidningstillägg.
– Ja, men det är bara 75 kronor i timmen och en guidning håller bara på i en tim­me. Det här är inget jobb man gör för peng­arna.
Men Caroline vill inte byta arbetsplats.
– Jag har nog världens bästa jobb.