Felix tar med sig dansglädjen till jobbet

– Människan har ingen gräns för vad hon kan lära sig. Om någon sitter i rullstol och säger att dansa känns som att flyga, varför skulle det inte vara sant, säger Felix Gutierrez.
Los Copihues är en samba-skola i Göteborg som varje år uppträder på den stora Ham-markullkarnevalen i maj. Samba-skolan är grundad av chilenare, men är mångkulturell. Därför finns en gänglig argentinare med i den 100 man starka gruppen. Felix Gutierrez har börjat dansa i vuxen ålder. Han debuterade på karnevalen som 56-åring för sex år sedan.
 – När jag dansar glömmer jag allt. Jag bor i musiken. På karnevalen dansar vi i tre timmar. Men jag får kraft av publiken, säger Felix Gutierrez.

Dansens glädje och kraft har han tagit med sig in i yrkeslivet.  Han är personlig assistent för Lars-Gunnar Hansson och de har dansat tillsammans i karnevalen i fem år. Felix Gutierrez styr i en manuell rullstol i takt med musiken. Lars-Gunnar Hansson är funktionsnedsatt och är beviljad assistans 14 timmar per dygn. Men rörelse och glädje är två av människans grundläggande behov, lika för alla, menar Felix Gutierrez.
– Vi har en kropp som behöver röra sig, vi behöver uppleva glädje och själen behöver en tro och en filosofi. Vi måste se till hela människan. Habilitering utan en helhetssyn på människan är som en mening utan vokaler, säger Felix Gutierrez.
Han har en ettårig assistentutbildning med påbyggnadskurser i neuropsykologi och musikterapi. Neuropsykologi är läran om samspelet mellan hjärnan och kroppen. En bärande tanke är att stimulans av hjärnan gynnar fysisk utveckling och tvärtom. Upplevelser och fysisk aktivitet är därför centralt för framgångsrik habilitering, betonar Felix Gutierrez, och att dansa ger både och.
Idag kan både Felix Gutierrez och Lars-Gunnar Hansson många olika typer av samba. Los Copihues dansar Samba de Enredo, musik och dans utformad för karneval.
– Jag gillar samba eftersom det är väldigt glad musik. Man blir uppiggad. Utan musik blir jag deppig. Att dansa inför tusentals människor är jätteroligt, säger Lars-Gunnar Hansson, och spricker upp i ett stort leende.

Vägen till dansen har gått via musiken som är ett stort intresse för Lars-Gunnar Hansson. Han gillar också rock och afrikansk musik och har närmare 1000 CD-skivor hemma.
Men när Felix Gutierrez började arbeta hos honom för tio år sedan, ägde Lars-Gunnar Hans-son bara tre skivor och en kassettbandspelare. Att skaffa en musikanläggning och skivor kostar pengar. I Sverige styr pengar och organisation och inte de funktionsnedsattas behov, anser Felix Gutierrez. När hans eget schema inte ligger rätt i förhållande till Los Copihues träningstillfällen har han många gånger fått hämta och lämna sin klient på sin fritid.  

Stärkta rättigheter för medborgare med funktionsnedsättning  och en starkare yrkesroll för personliga assistenter hänger ihop, menar Felix Gutierrez.
Att dansa på karnevalen är därför också ett sätt att visa att funktionsnedsatta är en del av samhället och att personliga assistenter fyller en viktig funktion. Felix Gutierrez är stolt över att ha ett yrke där han kan hjälpa sina medmänniskor.
Därför finns sedan fem år ett danspar som sticker ut, när Los Copihues i dans, dräkter och musik berättar en ny historia varje år för sin publik.

I år gestaltades Aztekernas rike, men utan Felix Gutierrez och Lars-Gunnar Hansson, som tagit ett sabbatsår.  Nästa år drömmer de om att vara med igen. Och kanske ha en egen buss för spontana utflykter. Och kanske göra film.
– Att drömma är också viktigt för utveckling. Jag tycker att Lars-Gunnar är fantastisk! Utveckling är 80 procent motivation och bara 20 procent en medicinsk fråga. Det är viktigt!