Kajsa Borgnäs, tidigare ordförande för socialdemokratiska studentförbundet, kom något viktigt på spåren när hon nyligen skrev att det handlade om bristen på tillit. Att vara högerpolitiker är lätt, konstaterade hon. Det räcker att snacka lite om eget ansvar, frihet och att skära ner på byråkratin.
Socialdemokratin och vänstern har det svårare för att de söker efter samhällets tillit. ”Tillit till andra människor, även när de befinner sig i en annan situation än man själv, tillit till system, byråkrati, folkrörelser, tillit till dem som ’tar hand om våra skattepengar’, tillit till de framröstade företrädarnas förmåga att rätt förstå sin samtid.
Tillit också till de hånade ’bidragstagarna’ – samhället med gediget omfördelande system kräver de ömsesidigt solidariska medborgarnas tillit till varandra.”
Allt det där är sant. Jag tror att de progressiva partiernas möjlighet att komma tillbaka handlar om deras förmåga att på allvar hitta en politik som ökar tilliten i samhället – och därmed också solidariteten.

Den avgörande trenden under de senaste 30 åren är ju fördjupade sociala klyftor. Större skillnader mellan rika och fattiga. Större utslagning och marginalisering. Mindre tillit.
Och den fråga man måste ställa sig efter att ha konstaterat att tilliten utmärker socialdemokratin är: Varför har detta varit möjligt under så lång tid?
Man måste nog konstatera att Moderaterna varit bättre på att appellera till människors egen energi och kampvilja de senaste åren. Genom att vända sig till dem som arbetar, dem som själva vill tillhöra ”de framgångsrika”, har man slagit an en ton i väljarkåren och brutit mot idén att Moderaterna är ett överklassparti. I praktiken är det kanske fortfarande ett överklassparti, men det uppfattas inte längre så. Snarare som ett framgångsparti.

Konststycket för socialdemokratin blir att vända sin lite gnälliga framtoning. Att inte bara vara emot regeringen utan konkret formulera en ny politik för tillväxt, småföretag och välfärd. Att på nytt bevisa att tillit och tolerans är möjliga begrepp i ett modernt, mångkulturellt samhälle. Att pedagogiskt förklara att samhället inte fungerar för majoriteten om 10-15 procent av befolkningen hamnar i utanförskap.
Det arbetet måste börja nu. Fyra år går fort.

JA
till höstfärger.

NEJ
till dansk brutalintegrationsdebatt.