Att ens fasta heltidsjobb plötsligt görs om till deltid gör livet mindre tryggt. Det hände nyligen i S-styrda Älvsbyn. I många kommuner utförs allt mer arbete på helger och obekväma tider. Det skapar problem för både kropp och själ, när sömnen inte hänger med.
Neddragningar gör att uskan med lång erfarenhet som försöker pussla  timanställningar inte får ihop de 32 timmar som krävs för att ha RÅD att jobba! Som inte vågar berätta i tidningen, ”för det är ingen som vill anställa en som timmis om man ställer krav. ”Eller så flyttar den utbildade barnskötaren till en stad där barnskötare inte anses vara ”kvalitet”, och får börja om som springvikarie, som en tonåring på första jobbet! Hon sitter med påklädda barn och väntar på att kanske ringas in halv sju på morgonen för att sen inte veta säkert när arbetsdagen är slut. Som avslutar sitt brev med ”så less, så stressad och full av ångest”!

Eller bussföraren som har 13 timmars arbetsdag genom att arbetspasset är uppdelat med flera timmars ”paus” emellan. Eller den ensamstående nattarbetaren som inte vet hur hon ska göra med omsorgen om sina barn, då nattis inte är något kommuner behöver satsa på.
Detta arbetsliv, fjärran från vardagen i välbeställda tjänstemannamiljöer, påverkas av statens ekonomi och politisk vilja i förening med fackföreningar som är nära sina medlemmar och förmår att driva deras krav. Kommunal har 35 000 fackliga förtroendevalda, en fantastisk resurs och når därmed längre ut i verkligheten än de flesta. Nu vässar sig förbundet även för de privata arbetsgivarna, vilket är bra. Med mer än en halv miljon medlemmar i ryggen finns det kraft att sätta bakom krav som borde vara självklara men ännu inte är det: Rätt till heltid, åtta timmars arbetsdag och en lön som det går att leva på.