Rysk-svenska barnlitteraturprofessorn Maria Nikolajevas skildring av sin uppfostran i Chrusjtjovs och Brezjnevs Sovjetunionen ger inte den gamla, dystra bilden av en totalitär diktatur något dramatiskt nytt.
Men boken saknar inte charm och humor, som när Nikolajeva med sitt eksemlidande barn reser ut på landet för att kureras av en galen munk eller beskriver sovjetmänniskans kamp för det mest basala i livet: bostad, jobb, mat – och sex i ett land utan p-piller.

Maria Nikolajeva fostrades i en priviligerad familj – fadern professor vid det prestigefyllda musikkonservatoriet i Moskva – och led mindre av varubrist och vardagsbyråkrati. Hon hatar sovjetsystemet och kallar det Ondsint, men sedan man läst hennes bok kan man tycka att en riktigare analys är: Hjälplöst!
Och till sist ramlade det ju ihop som ett korthus.