Fred är målet i Neve Shalom

För över tjugo år sedan skrev KA om Fredens Oas i Israel, om Neve Shalom eller Wahat al-Salam, som byn heter på arabiska. En läs­are hörde av sig i våras och undrade om byn finns kvar.
Nu kan KA berätta att den fredliga samexistensen lever vidare. 1988 bodde 80 barn och vuxna i byn. Nu är de 240 personer. Hälften är palestinier och hälften judar. Och barnen går i gemensamma skolor.
Byn ligger på en höjd mellan städerna Tel Aviv och Jerusalem. I den långsträckta dalen nedanför låg tidigare tre arabiska byar, men de jämn­ades med marken vid den israelsiska ockupationen 1967. Den arabiska befolkningen kördes iväg.

I Hebron på Västbanken rasar konflikterna  mellan judar och palestinier. Stora stenar står i centrum med orden: ”zionism är rasism”.

Sedan den judiska staten Israel utropades 1948 har det pågått ständiga konflikter mellan judar och palestinier, men här i Neve Shalom är det lugnt och fridfullt.
Det är söndag, den första dagen på en ny arbetsvecka. De flesta vuxna pendlar till arbeten utanför byn. De enda som hörs och syns är några pojkar och flickor, klädda i T-shirts, shorts och gymnastikskor. De spelar fotboll tillsammans utanför en skola.
På en vägg i byns förskola hänger teckningar och på flera står det peace, det engelska ordet för fred. Två palestinska pojkar och en judisk pojke i femårsåldern sitter vid ett bord och ritar. De andra barnen har redan gått ut på gården.
Vered Friedman och Naila Bro sköter förskolan.
På förmiddagen har de samlat barnen i två grupper för att diskutera Israels självständighetsdag. Den äger rum i morgon. En glädjens dag i judiska familjer, men inte bland palestinier. Några barn i förskolan har idag släktingar i det av Israel blockerade Gaza. Bara de med israeliska id-kort får komma dit.

 Abdessalam Najjar startade förskolan 1984. Han är evig optimist och tror på samförstånd.

Vered och Naila försöker skapa förståelse och knyta ihop vad barnen talar om och deras känslor. De har valt att arbeta här trots den låga lönen, 8000 kronor i månaden, trots att de är utbildade.
Den som tog mig hit till för­skolan är Abdessalam Najjar. Han var med och startade den och sköter numera presskontakter. Han berättar om vilken utmaning det är att lära ut två språk.
– Judiska föräldrar är rädda att deras barn ska förlora sin hebreiska om för mycket tid används till det arabiska språket, säger han medan han visar runt i byn. Invånarna bor idylliskt i vita villor, alla med trädgård.
Men verkligheten är långt ifrån idyllisk. Kritiker tycker att idén med en fredsby är naiv. Stödet från regeringen är ljummet.
Abdessalam Najjar säger:
– Regeringen anser att detta är israelernas land. En jude, född i New York, tycker att han har rätt till det här landet men inte jag, som är född här.
Neve Shalom lever ändå vidare med stöd av vänskapsföreningar i Europa, Kanada och USA. Roger Waters i det tidigare rockbandet Pink Floyd brukar ha konserter här. Hillary Clinton, USA:s utrikesminister, har besökt byn.
– Hon sa många vackra saker om byn som den diplomatiska person hon är, konstaterar Abdessalam Najjar.

Att barnen vistas utomhus är lika viktigt som i Sverige. Här leker judiska och palestinska barn tillsammans.

På frågan om inte invånarna i byn har ouppnåeliga ideal svarar han:
– Ja, vad är det för fel på det? Landet tillhör alla. Han tror inte på två skilda stater.
– Det kommer bara att leda till att människor fortsätter att konkurrera om samma naturtillgångar, såsom vatten.
I rabatterna i byn slingrar sig små bevattningsslangar. Långt bort i dalen syns Västbanken, ockuperat av Israel. Där finns platser där invånarna får vara utan vatten i flera veckor, en grogrund till konflikt, eftersom Israel tar ut fyra gånger så mycket grundvatten.
Dagen därpå firar israelerna självständighetsdagen. I Tel Aviv, 20 minuters taxiresa från Neve Shalom, har de judiska invånarna picnic i parkerna. Stridsflygplan dånar på himlen. Ett hangarfartyg glider fram över Medelhavet. Folk applåderar och dansar på gatorna. En nyinflyttad amerikansk judinna påpekar för mig att Israel är hennes land sedan 2000 år tillbaka och dit har inga palestinier tillträde.
– Om någon försöker kom­ma in i ditt hus låser du dörren, säger hon.

Men i Neve Shalom gör invånarna tvärtom. De öppnar dörren för varandra så att de kan försonas och leva i fred. Trots konflikter och oroshärdar in på knuten.

Alla barn bidrar konstnärligt innan de slutar i förskolan och skolan i byn.

I år har ett hebreiskt/arabiskt bibliotek invigts, med stöd av en amerikansk donator.