Verkligheten i köket hörs i Jennys dikter

– När jag började skriva, liknade det ingen poesi jag tidigare läst, jag visste inte om det var dikter.
Men det var poesi, skrivet på ett nytt sätt.  Jenny Wrangborg kom dagen före första maj ut med boken ”Kallskänken” på Kata förlag. Den trycktes i 5000 exemplar som redan sålt slut på knappt två månader. Sensationellt.
– Jag kunde inte drömma om en sådan framgång, säger Jenny, det är väldigt mycket för en diktsamling.

Verkligheten slår emot läsaren av Jennys dikter, en verklighet sedd genom Jennys ögon. Hon ser och registrerar det som få andra reflekterar över. Hon kan skildra Göteborg en morgon när staden vaknar i dikten ”Världens viktigaste jobb”.
Jenny Wrangborg går helt mot den poetiska strömmen, men ligger också helt rätt i tiden när hon skriver realistiskt och politiskt om arbetslivet. Det har kommit en rad moderna arbetarskildringar de senaste åren. Hon står till vänster. Det står hon för.

Kan man kalla dig för arbetarförfattare?
– Om någon gör det blir jag väldigt stolt, den traditionen vill jag gärna tillhöra. Jag skulle önska att folk som jobbar i storhushålls- och restaurangkök ville läsa min bok, men vi har inte så mycket tid med annat, vi bara jobbar.
– Jag skriver för att göra mig synlig, säger Jenny. När jag blir synlig blir också kollektivet synligt.
Hon tycker inte att de flesta dikter hon läst handlar om henne. Det är inte hennes verklighet, de är ofta obegripliga, tycker hon. Staplade ord.
Och när Jenny läser tidningar kan hon få känslan av att det inte finns arbetare längre i Sverige.
– Ingen tar upp våra problem, i stället handlar det om hushålls­nära tjänster och skattesänkningar för medelklassen. Det är vi som kör tunnelbanan, tar hand om de gamla och bygger bilarna. Men vi osynliggörs.