Se upp! Här kommer nästa Skarsgård

Med huvudroller i två svenska långfilmer under sensommaren  pekar allt åt att Stellans fjärde son snart är lika känd som sina storebröder Alexander och Gustaf. Den 20-årige stockholmaren är medveten om vad som håller på att ske, men tar det med ro, och en nypa svart humor.
– Visst, jag kan inte få ett större genombrott än så här. Jag står högst upp på en kulle, nu kan det bara dala…
Själva kändisskapet ser han inte fram emot, och för bara ett par år sedan var Bill inte ens säker på att han ville följa familjebanan. Därför valde han naturprogrammet på gymnasiet, för att få en bred grund att stå på.
– Jag gick natur eftersom jag ville ha många valmöjligheter. Jag visste varken om jag ville eller kunde bli skådis vid det laget. Fast det var tre ganska trista år.

Och skådespelaryrket gick inte att motstå. Redan under gymnasietiden fick Bill Skarsgård betydande roller i Kenny Begins och Arn-filmerna.
Under sin sista termin på Södra Latin jobbade han även med inspelningen av ”Himlen är oskyldigt blå”. Det är ett drama i regi av Hannes Holm, som berättar den sanna historien om Sandhamnsligan och det uppmärksammade polistillslaget mot deras narkotikaverksamhet i oktober 1975. Bill spelar den 17-årige Lidingökillen Martin, som får sommarjobb på seglarkrogen i Sandhamn, och snart anlitas som medhjälpare till ligan.
-Min rollfigur Martin är precis i gränsen mellan barn och vuxen, i den åldern när man bara är ett stort frågetecken. När man själv mognar får man också en annan syn på andra vuxna. Martin kommer underfund med att många bara fortsätter att ljuga och bedra precis lika mycket.

Bill Skarsgård kände inte till Sandhamnsligan innan han fick rollen, men han har läst på, och beskriver historien lite som:
”­Salt­kråkan möter knarkvärlden”.
På inspelningen av Himlen var oskyldigt blå fick Bill jobba med några av veteran-erna inom svensk film.  Både framför kamerorna, i form av Peter Dalle, Björn Kjellman och Amanda Ooms, och bakom kamerorna i form av Hannes Holm och fotografen Göran Hallberg.
Himlen var oskyldigt blå har premiär den 15 oktober. Men publiken har redan bekantat sig med Bill Skarsgård i feelgood-filmen ”I rymden finns inga känslor”, som går på bio just nu. Filmen, som också blir Sveriges Oscarsbidrag, är inspelad i Norrland med ett allt annat än erfaret team.
– Det var kul. Alla var väldigt unga och vi hängde mycket med varandra. Jag tror bara att två i teamet var över 30. Regissören Andreas Öhman är 25 år, och det här är hans första långfilm.

Bill Skarsgård spelar Simon, en ung man med Aspergers syndrom. Han är inneboende hos sin storebror, och trivs bäst när livet är inrutat och förutsägbart. Därför blir det kris när storebrorsans flickvän flyttar ut, och Simon ger sig ut på jakt efter en ny flickvän åt sin bror.
– Det är en välskriven historia. Jag tror att publiken känner sig berörd när den lämnar salongen, men ändå har ett leende på läpparna.
Bill gjorde egen research för att sätta sig in i rollen som autistisk.  
– Jag såg några dokumentärer och läste mycket om Aspergers redan innan jag gick på provfilmningen. Redan då var jag ganska nära slutversionen av Simon, som han blev i filmen. Snart kunde jag säga till regissören att ”Simon skulle aldrig säga så!” eller ”Så gör inte han.” Jag fick direkt makt över karaktären.    

Förutom ”Rymden” och ”Him­len” har Bill Skarsgård den manliga huvudrollen i filmatiseringen av Marianne Fredrikssons Simon och ekarna, som beräknas ha premiär i vår.
Du närmar dig dina bröder med stormsteg. Men vem är egentligen familjens bästa skådis?
– Det är omöjligt att svara på. Det skulle vara som att välja vilket av sina barn man älskar mest.