Politiker borde läsa mera poesi!
Det händer något inuti oss när vi läser poesi. Plötsligt får vi lust att prata om sådant som verkligen är viktigt. I går uppstod en sådan magisk stund i radion när sju politiker i maktens topp pratade personligt utifrån en dikt av Gunnar Ekelöf.
Toppolitiker läser dikt. Så heter programmet som gick i P1 i går kväll och som fick cykelturen hem att kännas ovanligt kort. Sju olika läsare av samma dikt En värld är varje människa, av Gunnar Ekelöf från 1941. (Läs dikten längre ner i denna text.)
Varken enkel, eller lättolkad, men ändå inspirerande för de sju deltagarna.
Marie Lundström hade samlat Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson, kultur- och idrottsminister (M) Lena Adelsohn Liljeroth, miljöminister Andreas Carlgren (C), Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag, Mona Sahlin, (S)-ordförande, Maria Larsson (KD) folkhälsominister, Lars Ohly V-ledare.
Hennes nyfikna och kluriga frågor fick dem att gå loss, och bli både personliga och filosofiska på ett sätt som inte jag har hört förut. Det blir ett sympatiskt möte, där personen bakom politikern träder fram. Jag tycker nog också att en viss ideologisk kompass kan anas i läsningen, vilket ger krydda åt deras funderingar.
Vad har du för ofullgången varelse i dig som vill in?
Frågan fick de grönas Peter Eriksson att berätta att han skulle vilja läsa mera, och att han tycker det är ” helt knasigt roligt att hålla på med bollar”, men att det är nästan syndigt att erkänna det. Han talade om de många möjligheterna inom en människa, om den ständiga kampen att få det inrutade livet att fungera, om politikens språk som ” ofta är så fyrkantigt och hemskt att man känner att man krymper ihop som människa”.
Lena Adelsohn Liljeroth säger att hon var ovan vid poesi, att hon egentligen är för otålig för att läsa sådant. Så hon hade jobbat med dikten, och blåmarkerat vissa rader och ord.
Hos henne väcker dikten tankar om att ha kommit till en ålder där man inser att livet inte är evigt. Om att fundera över de många andra jagen och möjligheterna inom oss själva, de som finns där, men som valts bort. Hon har känt förväntningar hon försökt leva upp till, att vara duktig och prestera, göra sånt som tidigare kvinnor i släkten inte fick. Själv hade hon funderingar på att bli präst, men fick ingen support. Hon säger:
– När man fyllt 50 inser man jag att det är mycket man aldrig hinner göra. Det är en sorg. Och en lättnad.
Centerpartiets Andreas Carlgren läste Ekelöfs dikt redan i gymnasiet och för honom handlar den framförallt om kamp mot hierarkier. Den ångare som hans regeringskamrat Lena ser som väldigt hotfull är för honom tvärtom:
– Där färdas människor jag inte känner till, en befrielse pågår.
Han konstaterar att väldigt mycket i hans eget liv handlar om att frigöra sej, att inte ha en överman, inte vara undersåten och säger:
– För min del handlade det om att komma underfund med mej själv, att våga bryta mot straighta normer och våga uppträda som den stolta homosexuella man jag är, att i detta finns också en värld av möjligheter.
Maria Larsson, KD, ser i stället hierarkier som något som också kan vara bra för människan, att hålla tillbaka en del hotfulla saker som aggressivitet, och skapa en ordning inombords. Det kan läras in och det kan hjälpa oss. Hon erkänner att i henne bor en ofullgången varelse som vill ut och dansa tango:
– Det är så otroligt expressivt, det ser så roligt ut, det är fortfarande ofullbordat!
S-ledaren Mona Sahlin har läst dikten många gånger förut, och återvänder till den ibland för att påminnas om människor hon saknar. Den är för henne som ett blåmärke, men också trösterik, säger hon:
– När man är med om jobbiga saker och förlorat någon som stått en nära kan man få hjälp. Det fick jag i den här dikten. Ångaren och svallvågorna är som sorgen som drabbar oss, den kommer och svallvågorna slår emot oss, allt är lugnt sedan men inget är som förut. Något i ditt inre har förändrats.
För henne gör dikten uppror mot en samhällsordning och säger: Ta bort alla hinder, så att människor ser sina egna möjligheter.
– Det ska vara oro och oordning för då finns det möjlighet att leva och ta till sig. Det finns tusen världar. Men då måste du få hjälp. Några har befriats, men det finns fortfarande andra kvar. Du vet att du kan så mycket men att du hela tiden hindras av någon annan.
Erik Ullenhag tänker på vad han kunde ha blivit om han inte blivit partisekreterare i Folkpartiet:
– Är det här så kul som jag tänkt. Gör jag rätt. Vill jag göra det här? Duger jag, eller går jag bara omkring och luras på dagarna? Det finns en värld av drömmar och besvikelser inom varje person. Nu när jag har barn så hinner jag inte tänka så längre och det är bra.
Lars Ohly berättar om drömmarna han hade innan han blev tågmästare och vänsterpolitiker:
– Jag skulle bli skrivare, har inte fått utlopp för det. En dröm som kvarstår. En roman. Kvar finns ett embryo, ett manuskript på 13 sidor, om en kvinna och en tågresa. Vem vet, det kanske blir nånting! Drömmen är ofullbordad men inte omöjlig.
Det händer något med politiker som läser poesi. Och för mig som lyssnare har jag fått nya bilder av människor som ibland framstår som rena robotar. En dikt om dagen – och världen skulle kunna bli en mycket bättre plats att leva i.
Här kommer Gunnar Ekelöfs dikt:
En värld är varje människa, befolkad
av blinda varelser i dunkelt uppror
mot jaget konungen som härskar över dem.
I varje själ är tusen själar fångna,
i varje värld är tusen världar dolda
och dessa blinda, dessa undre världar
är verkliga och levande, fast ofullgångna,
så sant som jag är verklig. Och vi konungar
och furstar av de tusen möjliga inom oss
är själva undersåtar, fångna själva
i någon större varelse, vars jag och väsen
vi lika litet fattar som vår överman
sin överman. Av deras död och kärlek
har våra egna känslor fått en färgton.
Som när en väldig ångare passerar
långt ute, under horisonten, där den ligger
så aftonblank. – Och vi vet inte om den
förrän en svallvåg når till oss på stranden,
först en, så ännu en och många flera
som slår och brusar till dess allt har blivit
som förut. – Allt är ändå annorlunda.
Så grips vi skuggor av en sällsam oro
när något säger oss att folk har färdats,
att några av de möjliga befriats.
Fotnot 1: Gunnar Ekelöf levde 1907 – 1968. En värld är varje människa ingår i samlingen Färjesång från 1941.
Fotnot 2: Ekelöfs Mig äger ingen är även titeln på Åsa Lindeborgs rosade roman från 2007.