Först och främst: Bröstpumpen som konstruktion är inte fulländad, i alla fall inte de som fanns på min tid.  Kanske har denna jämställdhetspryl inte taggat teknikutvecklarna lika mycket som utvecklingen av X2000 (obs! skämt) och andra flashigare prylar (elektriska fönsterhissar i bilar etc).
Det är svårt och bökigt innan man förstår sig på tekniken. Det funkar inte för alla! Precis som själva amningen kan vara riktigt jobbig för många nyblivna mammor. Att vara sitt barns främsta livgivare är en märklig omställning som skapar motsägelsefulla känslor i början och även stänger ute pappan.
Ja, jag vet och instämmer i att amning är en fantastiskt praktisk metod att ge sitt barn och sig själv närhet, samt bästa möjliga näring i praktisk förpackning.
Jag tror också att barnen blir friskare om de får bröstmjölk i stället för multijättarnas ersättning, så länge amningen funkar och inte är en plåga för mamman.  

Ohly blev sågad på längden och tvären och även de rödgrönas partiledare läxade upp honom för att han delade med sig av sina familjeerfarenheter av livet med bröstpump. Men jag kan inte förstå vad som var så märkvärdigt med Ohlys uttalande?
Att mamman pumpar ut lite bröstmjölk för att pappan ska kunna ge barnet mat när hon är ute med kompisarna, jobbar några timmar eller bara behöver sova är väl inte något konstigt, utan praktiskt.
Den som sett en hjälplös och frustrerad pappa med en hungrig och gallskrikande bebis vet att hans självkänsla som pappa avgörs av förmågan att kunna trösta och lugna sitt barn med närhet och mat. En stund i soffan med flaska i pappas famn kan skapa lika mycket ro och trygghet, hävdar jag.
Det är inte frågan om att rycka barnet från bröstet, utan om ett jämställt och delat föräldraskap och ansvarstagande, oavsett hur man väljer att dagarna ska tas ut. Problemet med bröstpumpen var väl inte heller prylen, utan de känslor V-förslaget väcker hos mammor som inte vill släppa in pappan till ledig tid med det späda barnet och de pappor som vill fortsätta jobba full tid och missa chansen att vara nära även det lilla barnet.
Ytterst få löser det så jämställt som vänsterledaren och hans fru. Många mammor håller hårt i sina rättigheter.

Ohly  och Vänsterpartiet är de mest radikala och stränga i sin önskan att föräldraförsäkringen ska vara likadan som andra försäkringar, dvs följa individen.  Sju månader till mamman och sju till pappan kan räcka, menar de. Detta har inte något större stöd i opinionen.  Inte ens en tredelad föräldraförsäkring ligger som något tydligt rödgrönt valförslag, trots att både S och MP är positiva.
Så frågan om pappans närvaro hos de små barnen blir fortfarande ett högst individuellt val, förutom pappamånaden. Ingen stor rusning efter bröstpumpar av den anledningen med andra ord.
Däremot tror jag att många föräldrar redan upptäckt samma sak som Ohly, utan att göra så stor affär av saken. Bröstpumpen befriar mammorna och gör pappan tryggare som förälder.

Så heders Ohly att du påminde mej om detta. Men hälften var, nej det är vi inte redo för på långa vägar än!

PS: Ohly får i Aftonbladet stöd från FP-minister Birgitta Ohlsson, mamma till lilla bebisen Stella. För henne är bröstpumpen ”oumbärlig”, låter hon meddela. DS