Nej, vi ska inte vara som alla andra!
Sverige är ett av världens bästa länder att leva i, enligt tidningen Newsweeks topplista, där vi hamnar på tredje plats. Norden har fyra placeringar bland de tio i topp. I kategorin livskvalitet är Norge bäst. Övriga kategorier är hälsa, ekonomisk konkurrenskraft, utbildning och politiskt läge -- vilket här ska tolkas som att en vald regering har möjlighet att styra landet i önskad riktning.
Illustration av Magnus Bard.
Varför är då Sverige så bra? Beror det på att vi nu har olika apotekskedjor som erbjuder tre hudkräm till priset av två? Eller på att privata företagare fått ta över Bilprovningens jobb? Kanske får vi högt betyg för att hjärtpatienter genom en lagändring kan köpa sig förbi den offentliga kön, så det blir lite samba och dynamik i den tröga ”ofantliga sektorn”? (som Fredrik Reinfeldt kallade den innan Moderaterna ömsade skinn, eller i vart fall retorik! )
Eller får vi brons för att finansminister Borg (M) skänkt bort 100 miljarder, det vill säga hundratusen miljoner kronor i skattelättnader, varav merparten till välbeställda män över 50?
För det kan ju knappast handla om ”jobbpolitiken”, vars effekt är 33 600 tappade välfärdsjobb, 100 000 fler i ”utanförskap” samt ökad fattigdom och otrygghet för den halva miljon som saknar arbete.
För att inte tala om den stora grupp som dessutom är sjuka, och genom nya lagar tappat både hälsa, anställning och inkomsttrygghet. Eller alla unga arbetslösa! Det utanförskapet talar den borgerliga alliansen tyst om.
Det är regeringens smala lycka att de drabbade människor, som var så viktiga i förra valrörelsen, nu verkar helt ointressanta, trots att arbetslösheten idag ligger långt över det som var rena skandalen då.
Borgerlig allianspolitik har utgått från att jobbavdrag, hårda a-kasseregler, svagare fack och sämre sjukregler ska göra arbetsmarknaden smidigare och genom lönesänkningar få in fler på arbetsmarknaden. Men teoribygget har varit kostsamt: Enbart jobbskatterna har sänkts med 80 miljarder med förhoppningen att 80 000 jobb ska skapas, hittills har det inte blivit några alls. Lägg till detta vårdnadsbidrag och sänkt fastighetsskatt som ger förmögna enorma summor så blir kostnaden per tänkt jobb ännu högre.
I den prislappspolitik som nu regnar över väljarna kan det verka som om alla är ungefär lika. Men det som gör Sverige lite bättre är inte att vi blir ett land mer som andra i Europa, som statsminister Reinfeldt (M) vill, utan att vi får förbli stolta över att vi håller ihop och minskar klyftorna.
Är det blåa eller det rödgröna laget bäst på detta? För kommunalarna borde valet vara lätt.
