Vissa dagar är det tre föredrag efter varandra och ibland minns man inte vilka exempel man redan dragit. Ibland undrar man varför man håller på och far och flänger. Men just när man undrar varför man framhärdar med denna agitationsresa på fackmöten, ABF-föredrag och bibliotek möter man de där människorna som bär vittnesbörd om det omänskliga som nu pågår.
Berit i Skara som placerats i arbetsförmedlingens Fas 3 och vars arbete säljs för 225 kronor per dag till lägstbjudande för att ge henne sysselsättning. Inte jobb alltså, utan sysselsättning. När hon berättar om förnedringen i att efter nästan 40 års arbetsliv få uppmaningar att det är bra för henne att ”lära sig gå till jobbet” skriker hon rakt ut. Problemet för henne är ju att posten som hon jobbat på la ner!
Eller Pia och Gunnar som blivit utförsäkrade från sjukförsäkringen och nu inte kan betala hyran.

Mitt i rikedomens Sverige har plötsligt fattigdom och misär uppstått igen.
Då inser jag att det är viktigt att fortsätta argumentera för en annan politik än den som ges oss nu. Att det här landet behöver rättfärdighet igen. Inte bara en arbetslinje där de som haft turen belönas och den som hamnat snett eller slagits ut bestraffas.
På ett föredrag ställer en tjej frågan som kanske avgör det här valet, om vi röda och gröna inte lyckas besvara den väl och med patos.
Vad ska jag säga till mina vänner som fått tusen eller femtonhundra kronor i sänkt skatt och gillade det?, undrade hon.

Mitt svar som jag numera upprepar på alla möten är att det är blodspengar vi fått. Stulna från sjuka, arbetslösa och de som betalar a-kassa och fackavgift. Vi får dessa pengar för att köpas över som medlöpare i systemskiftet. Borgarna behöver oss för att montera ner solidariteten. Du kanske fått tusen kronor, men någon har fått hundratusen. Pengar tagna av någon sjuk eller arbetslös som behöver pengarna bättre. De gör oss till murbräckor mot våra egna intressen.
Vi måste säga nej till Borgs blodspengar.
Vi har inte råd att ta emot dem.

JA
Jämlikhet. I demokratin vinner två fattiga över en rik.

NEJ
Skattesänkningar. Varje krona i sänkt skatt är en krona mindre till välfärden.