Får kommunalare jobba med politik?
En skiljefråga när Kommunal valde ny ordförande i våras var synen på fackets samarbete med Socialdemokraterna.
Bör exempelvis en sektionsordförande ställa upp som kommunalråd och därmed driva igenom besparingar och neddragningar? Åsikterna går isär.
Kommunalarbetaren har ställt samma fråga till avdelningarna inom Kommunal: Kan en förtroendevald kommunalare också sitta i landstings- eller kommunstyrelsen?
Flera säger tveklöst ja. En av dem är Sofia Eriksson, ordförande för Kommunal Norrbotten:
– Vi ser helst att fler kommunalare tar på sig politiska uppdrag. I såväl kommun som landsting.
Mona Persson, Gävleborgs ordförande, säger också ja, men menar att det kan bli problem:
– Visst kan man. Men man måste vara medveten om att det kan bli bekymmersamt, beroende på vilka beslut det handlar om. Var och en måste själv avgöra om det går.
Andra är direkt avvisande. Ulf Nilsson, ordförande för Kommunals Kalmaravdelning säger:
– Nej, det tycker jag inte. Då sitter man på två stolar. Sitter man och gör neddragningar och sen så ska man stå upp för Kommunal, det tycker jag inte går.
De flesta landar i en gråzon mellan ja och nej, där det till syvende och sist är upp till den enskilda kommunalaren om han eller hon ska ta på sig uppdraget eller inte. Endast ett fåtal avdelningar, däribland Skåne, säger att man har en skriven policy för såna här fall. En majoritet av avdelningarna landar dock i att det är okej att sitta som beslutande politiker, så länge man inte gör det i just den nämnden som har hand om de ärenden man är förtroendevald för. Alltså ska inte en undersköterska sitta som ordförande för socialnämnden, eller en maskinist som ordförande för gatu- och fastighetsnämnden. Då blir man chef över sig själv.
Men, som Birgitta Andersson, Jönköpings ordförande, säger:
– Man kan samtidigt inte utestänga kommunalare från politiken. Och är man läkare ses det som en tillgång, är man kommunalare är det ett black om foten.
På sektionsnivå tycks man vara lika splittrade i frågan. Av 19 sektioner som svarat på en enkät i ämnet, tycker 8 av dem att det är okej att en fackligt förtroendevald också har styrelseuppdrag på kommun/landstingsnivå.
– Det behövs fler kommunalare inom politiken, som kan lyfta fram våra frågor och problem, säger Ingela Stefansson, sektions-ordförande för Kommunal i ”blåa” Båstad.
Men nästan lika många sektioner, 7 stycken, säger nej till detta.
– Jag anser mig vara fackligt förtroendevald och inget annat. Nackdelen med facklig-politisk samverkan är att man kan glömma det fackliga uppdraget, säger Viviann Altikardes, ordförande i Lidingö, utanför Stockholm, traditionellt moderatfäste.
Vi frågade sammanlagt 21 sektioner om hur de ser på Kommunals facklig-politiska samverkan. Alla utom två har svarat. Vi vände oss till sektioner i de 10 kommuner, där Socialdemokraterna är som allra starkast respektive de 10 med svagast S-stöd. Vi frågade också sektionen i Fagersta, som är landets enda kommun där varken något borgerligt parti eller Socialdemokraterna dominerar. (Vänsterpartiet har egen majoritet.) Det går inte att se några skillnader utifrån hur starka Socialdemokraterna är i kommunen.
Det är likadant i frågan om Kommunal bör inleda facklig-politisk samverkan med något annat parti. Över hälften av de som svarat, 10 sektioner, öppnar för samarbete med något annat parti än S, men uppfattningen är lika vanlig i ”svaga” som ”starka” S-kommuner. Däremot är det en uppfattning som inte alla vågar skylta med.
– Personligen tror jag att ett samarbete med Vänsterpartiet skulle fungera, säger en sektionsordförande som vill vara anonym.
På några frågor finns tydliga skillnader i svaren mellan S-fästena och de andra kommunerna. När det gäller konkreta resultat av den facklig-politiska samverkan har sektionerna i S-kommunerna mycket lättare att ge exempel. Nästan alla nämner heltidsfrågan, som ett påtagligt resultat av samverkan. Ingen av sektionerna i de ”blåa” kommunerna eller i Fagersta tycker att de har lätt att påverka den styrande majoriteten i kommunen, medan den uppfattningen är vanligare i S-kommunerna. Å andra sidan tycker ungefär hälften även i S-kommunerna att det kan vara svårt att påverka de styrande politikerna.
– Det är inte helt lätt, man får ligga i och tjata och gnata om och om igen. Vi får alltid höra att det finns inga pengar, men då får man hjälpa till och undersöka hur vi kan få fram pengar. Men jag är en tjatig en som aldrig ger mig, säger Ingrid Holmberg, Kommunals ordförande i S-fästet Forshaga, i Värmland.
Så fungerar samverkan
• Kommunal ger varje år 50 öre per medlem och månad till Socialdemokraterna. 2010 blev det 3 053 580 kronor.
• Utöver det kan avdelningar och sektioner besluta sig för att vara lokalt anslutna. Det innebär att man ger pengar utöver det nationella stödet.
• Dessutom stöder facket Socialdemokraterna med arbetsinsatser. På nationell nivå innebär detta ungefär
1 heltidstjänst under valrörelsen. På lokal nivå är arbetsinsatserna betydligt större, men hur stort vet ingen. ”Det ser vi som medlemmens egna ideella engagemang”, säger Tommy Ohlström, Socialdemokraternas partikassör.