Tre av fyra Stockholmare vill inte cykla, utan ha ”Förbifarten”, dvs en 27 kilometer lång motorväg väster om Stockholm till det facila priset av 27 000 miljoner koronor. Endast tio procent påstås vara emot bygget, enligt opinionsinstitutet Synnovate, som på uppdrag av tidningen DN frågat ett okänt antal medborgare med en okänd svarsfrekens.
(Jag hittar inte några fakta i alla fall.)
Vilket inte hindrar frågeföretagets chef från att dra både den ena och den andra slutsatsen om vad dessa åsikter får för konsekvenser.

Samtidigt i tidningen Metro tycker Stockholms invånare till om samma motorväg – fast via en mätning som institutet Demoskop gjort på uppdrag av Miljöpartiet. Här visar det sig att 51 procent vill bygga ut pendeltåg och tunnelbana, medan endast 40 procent vill bygga en ny motorväg.
Fler vill alltså ha utbyggd kollektivtrafik än Förbifart Stockholm. Vilket jag personligen tycker verkar vara en bättre idé,  för såväl miljön som storstadens invånare och besökare.

Visst blir man fundersam. Det går förstås att ta alla dessa mätningar med en stor nypa salt, men det är ändå risk att de tas för sanningar och därmed ger politiker mandat att ta beslut som folk faktiskt inte vill ha. Därför tycker jag att en folkomröstning är en betydligt hederligare och mer demokratisk metod  för att tycka till, i synnerhet om en fråga med så långtgående konsekvenser för miljö, hälsa och trivsel som valet mellan stora motorleder (som snart korkar igen med nya bilar) eller en väl utbyggd kollektivtrafik.

Ganska många av Stockholms innerstads surdegsätande och närproduceratköpande invånare lutar åt MP och Stockholms  borgerliga allianspartier som hittills styvnackat vägrat att satsa på cykelbanor (de har i pengar lagt ner en bråkdel av de rödgrönas tidigare satsningar) och som tycker att bilar och motorvägar är viktigt har börjat ”tala” om cykelbanor, som kolumnist PM Nilsson konstaterar i City.

Moderat miljöpolitik har hittills varit mest munvänder, men så duktiga som borgarna är på att snacka in sig, så räcker det kanske långt.
I alla fall längre  än de ynka kilometrarna spårväg till Djurgården som är det borgerliga flaggskeppet för miljön. Spårvagnen ligger i en provisorisk gata och måste göras om inom tre år. Den kostar 240 miljoner kronor (!) inklusive de fördyringar som brådskan framkallat.
En annan miljöpåverkande åtgärd, som kolumnist Kajsa Eks Ekman tar upp i samma City är utförsäljningen av Stockholm Energi till det finska bolaget Fortum för småpengar. Priserna steg i höjden och Forum började dessutom importera billig kol att elda med.

I dag är Värtaverket (privatiserat) det kraftverk som släpper ut mest koldioxid i hela Sverige. Lika mycket som all biltrafik i stan.
Har vi invånare bett om dyrare och smutsigare el?
Kajsa skriver: ”i stället för att kunna bestämma via röstsedeln ska vi välja mellan olika företag”, närmare bestämt 98 stycken – som alla är ungefär lika dyra, och som inte längre är en del av demokratin.

Jag gillar verkligen spårtrafik, exempelvis Tvärbanan men en spårvagn mitt i innerstan är faktiskt inte någon höjdare, i alla fall inte för cyklister. De är lömska stannar aldrig och i Göteborg är de möjligen ett mysigt inslag i gatubilden, men det är ingen snabb och smidig lösning på resenärernas behov.
Då är t-banan hundra gånger bättre – och den vill alliansen inte satsa på. Det skulle ju kunna leda till att förorter som Täby och Djursholm blev nåbara för vanligt folk.

Allianspartierna är sämst på miljö, det visar Naturskyddsföreningens granskning. Jag hittar en pytteliten notis om det i SvD och Dagens Eko tog upp det i går. Allra sämst är Moderaterna, visar det sig.
Det handlar om skydd av natur och djur och allemansrätt bland annat.
Den nya plan- och bygglagen som ger kommunerna rätt att sälja ut varje sjö till privata byggare kan förstås skapa kortsiktig popularitet, men långsiktigt hotas oskattbara värden som utgör Sverige och vårt sätt att förhålla oss till natur och varandra.
Något även turister tycker är fantastiskt.

Fredrik Reinfeldt (M), statsministern, fnös åt Naturskyddsföreningens omdöme i radion. För honom är avskaffad allemansrätt bra miljöpolitik. Att få en egen sjötomt är privatiserad miljöpolitik som säkert köper ett antal röster. Men inte ens i det sjötäta Småland är det här riskfritt. Mina småländska grannar på landet berättar: Redan nu syns effekterna och det är inte längre okej att göra utflykter överallt. Det är utsålt och privat där man tidigare vandrade med hunden.

Tala om miljön eller göra något åt den? Borgerliga väljare med miljöintresse rekommenderas definitivt att granska vad som sägs och vad som görs, vad som gjorts och vad som planeras – och sedan byta parti efter det.