Liv tycker: Det går att räkna, även utan ring i örat
Socialdemokraternas och de rödgrönas finansministerkandidat har nog aldrig haft svarta jeans och t-tröja. Han är otänkbar med hästsvans. Men liksom Borg har han tagit studiepoäng i Uppsala där de båda haft sina gruff även i studentpolitiken. Nu befinner sig Östros på utmanarbänken, men någon nybörjare i ekonomisk politik är det inte som håller i taktpinnen på Socialdemokraternas ekonomiska valseminarium.
Denna tisdagsmorgon, när Feministiskt initiativ eldar upp 100 000 kronor i en svårbegriplig aktion bollas det med siffror även inne i det stora seminarierummet i den ståtliga konferensbyggnaden nere vid Visbys strand där de ekonomiska seminarierna numera äger rum. Socialdemokraternas ekonomiska seminarium är alla seminariers moder, i alla fall i Almedalen, framhåller Thomas Östros, (S) oppositionens kandidat till finansministerposten.
När det begav sig i Uppsala var Borg högeranarkist, medan Östros i stort hållit fast vid sin inriktning. Han har ingen ring i örat, men en forskarutbildning och licexamen i ibland annat ekonomi, så han kan nog räkna hyfsat i alla fall. Än leder Östros antal år i regering, även om de båda är ganska jämnåriga.
– Ingen modell har reformerats mer än den svenska de senaste decennierna, Magnus Henrekson, Institutet för näringslivsforskning.
Foto: Tobias Holmqvist
Östros pratar om ”en reformagenda för produktivitet och full sysselsättning”. Den förda politiken på området ser han som ”ett fullskaligt experiment med den svenska modellen, där borgarna skapar jobb med hjälp av en låglönelinje, som backas upp via sämre trygghetsförsäkringar, med målet att hålla löneökningarna nere”.
Han lyfter fram andra saker än Borg och visar att sysselsättningen i Sverige minskat med 100 000 personer sedan hösten 2006. Svensk arbetslöshet har ökat mer än i jämförbara länder, som Finland, Belgien och Tyskland sedan samma år.
I bästa fall kan Sverige komma tillbaks till samma sysselsättning som förra valåret först år 2014, enligt regeringen.
– En för dålig ambitionsnivå av regeringen, eftersom detta under den förra valrörelsen kallades för ”massarbetslöshet”, konstaterar Östros torrt. Arbetslösheten runt 9-10 procent som i kombination med den ökande långtidsarbetslösheten gör det ännu svårare att få de jobb som finns. Regeringen har plockat bort de flesta arbetsmarknadsutbildningar, och istället satsat på coacher. Vi har nu 124 000 människor placerade i garantiprogram som är i huvudsak tomma på innehåll, säger Östros. En rätt kuslig bild visar också hur den så kallade jämviktsarbetslösheten krupit uppåt under de senaste åren. Det är den arbetslöshet som ekonomer räknar ”måste” finnas för att ekonomin ska fungera utan för mycket störningar. I dag ”behövs” alltså fler arbetslösa än för några år sedan.
Och nog är det märkligt, vad statistik kan användas till för att presentera bilder av verkligheten. Vem minns inte de upprörda artiklarna om alla som var ”utanför” år 2006?
Men de siffror som då var så intressanta och ledde till regeringsskifte kallas numera för missvisande och ifrågasätts. Och var är alla reportage om människor som befinner sig utanför? Det finns ju runt en miljon att välja på.
Den nuvarande regeringen har inget mål för sysselsättningen, den rödgröna sätter 80 procent som ett första delmål.
Vad ska man då säga om regeringens förslag om en obligatorisk a-kassa som avgiftsbelägger människor olika mycket (via staten) beroende på var de råkar jobba?
Detta väckte inte förtjusning i panelen. Östros, LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO och Magnus Henrekson, Institutet för näringslivsforskning är alla negativa. Östros kallar det ”ett djupt irrationellt och orättvist system, som ger olika skatt på olika yrkesgrupper och därmed blir en straffskatt på låga inkomster och på konkurrensutsatthet. De får sämst skydd och högst avgifter. ”
Henrekson sågar det också, men även de försämringar som redan gjorts. Det är svårt att definiera var man är och var man hamnar. Jobben kommer och går men behovet av trygghet består, konstaterar han och uppmanar alla parter att komma ”upp ur skyttegravarna” och modernisera modellen.
– Jag håller med Wanja att det här med variabla avgifter är en dålig ide. Här tycker jag att alla behöver ställa frågan hur moderna institutioner ser ut som klarar detta. Att bara sänka a-kassan och minska tryggheten den vägen är inte bra utan man måste våga pröva sig fram. Jag är kritisk till att man jobbat upp en lagstiftad trygghet som kan förhandlas bort och försvinna utan att man har något att säga till om. Helt plötsligt har man inget jobb för att upparbetad trygghet sålts bort. Och så dessutom en dålig a-kassa. Det behövs en trygghet som följer med individen, menar han men hinner inte närmare utveckla hur detta ska funka, exempelvis för en lågavlönad timmis.
Det Östros vill göra tillsammans med de rödgröna innehåller satsningar på kunskap, på förskolan, på lärlingsutbildning, bättre tillgång till riskkapital, konkurrenskraftig bolagsskatt, närmande mellan företag och forskning – och riktat stöd till småföretag för att underlätta entreprenörskap och expansion. Det har varit rätt tyst om att de rödgröna faktiskt föreslår skattesänkningar på 6 miljarder i sänkta arbetsgivareavgifter i sin rödgröna vårmotion, liksom ett nytt forskningsavdrag inriktat till små- och medelstora företa som ska stimulera näringslivets produktivitet.
I en diskussion om ekonomi dyker gärna begreppet den Svenska Modellen upp och så även här. Magnus Henrekson framhöll att ”ingen modell har reformerats mer än den svenska de senaste decennierna, och att Sverige har ökat sin ekonomiska frihet mest av alla, vilket varit bra för ekonomin, medan LO:s ordförande menade att i den svenska modell hon tror på ska politikerna se till att till att vatten- och värmesystemet fungerar, så att parterna att hantera sitt uppdrag.
– Vårt samhället står sig inte med nästan tio procents arbetslöshet. En hygglig levnadsstandard för både dem som har och dem som saknar jobb är inte enbart ett fackligt egenintresse!
Och Roger Mörtvik framhöll att länder med högt skattetryck klarar ekonomin minst lika bra som länder med annan ekonomisk politik, och att OECD numera erkänner detta. Sverige som högskatteland har under både denna och föregående regering varit en av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier.
Men små och öppna ekonomier kan behöva mer arbetsmarknadspolitik. Modellen har inte vårdats av politikerna i tillräckligt hög grad. Och jobbskapandet i ekonomin är för dåligt. Det är viktigare att skapa fler jobb, än att ännu fler ska ut och söka jobb, fortsatte Mörtvik och la till:
– Om jag var finansminister och hade 100 miljarder finns det ofantligt mycket mer värdefulla saker att investera dem i än fortsatta jobbskatteavdrag. Var femte 25 åring saknar examen från gymnasiet var enda en ska ha rätt att fullfölja den. Den rätten finns inte i dag, utan kostar pengar. Håll gärna i plånboken men inte för hårt så att arbetslösheten biter sig fast. Utbildning är en nyckelfråga, satsning på skola och förskola absolut prio ett. Sätt av massor med pengar till det!