Fy bubblan så taskigt!
Hur lågt kan man sjunka? Frågan inställer sig efter den avslöjade förtalskampanjen mot Mona Sahlin, partiledare för (S) och rödgrön statsministerkandidat. I klassisk mobbarstil har den moderata kommunpolitikern Bertil Nilsson i Gnosjö skickat ut infama kedjebrev i Sahlins namn och med en fejkad logga. "En kul grej", tycker det före detta kommunalrådet, numera ordförande i socialnämnden, om sitt tilltag.
Ekot rapporterade om kedjebrevskampanjen i går. Kedjebreven har även delats ut på arbetsplatser och i köpcentrum. Taskigt är bara förnamnet.
Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan kräver att Moderaternas partiledning tar klart avstånd från förtalskampanjen.
Enligt honom har förtalskampanjen mot Sahlin ökat i styrka sedan statsråden Mats Odell och Sven Otto Littorin kallat de rödgrönas budgetalternativ för Tobleronepolitik. Han menar att det gav ett sorts grönt ljus till valarbetarna.
– Vi får allt fler tecken på att det ökar i spridning. Därför kräver jag nu att den moderata partiledningen agerar och ger en tydlig signal att det inte är acceptabelt att falskeligen sprida uppgifter vars syfte bara är att misskreditera Mona Sahlin, säger han till TT.
Moderaterna själva avfärdar påståendena om att de inspirerats av de smutsiga valkampanjer som förekommer i USA. Det har förstås inte heller något alls med att göra att Sahlin är socialdemokrat, eller att hon är kvinna, och därmed per definition mindre lämpad än en man, enligt gängse könsmaktsordning.
Inte heller att det tydligen är helt i sin ordning att smutskasta henne, medan Fredrik Reinfeldt är så fin att man inte ens får fota honom när han gör resor land och rike runt i regeringsplanet.
Nej, likt många andra makthavare vill han diktera hur han tonar fram, och han vill synas som folklig, i gemytligt samspråk (samtal) med medborgarna, gärna vårdens kvinnor. Hans flygresor i regeringsplanet överstiger i antal och koldioxidkilometer de som hans företrädare statsminister Göran Persson (S) gjorde – och som väckte så mycket kritik, och gav så många löpsedlar och artiklar. (Heder åt DN som i alla fall kämpat för att få fram dessa fakta, även om de sedan fick ett begränsat utrymme i tidningen.)
Och självklart är det inte någon som officiellt skulle vidgå att det tycker det är i sin ordning med förtalskampanjer och insinuationer. Vi ska ju sjunga We shall overcome och ha fred på jorden.
Men det som hamnar i påse har oftast varit i säck, som det heter. Och utan de båda skämtsamma herrarna Odell (kristen!) och Littorin, minister med ansvar för många arbetande människors väl och ve hade inte den här sjaskiga kampanjen fått fäste, och uppmuntrat efterföljande svans.
Fulspel lönar sig, åtminstone ett tag. Men jag undrar om folk inte börjar få nog av mobbarna nu.
PS: Den som vill läsa en litterär spegling av vår valrörelse både bakåt och framåt rekommenderas Hanne Vibeke Holst, Drottningoffret i pocket! En sidvändare! DS
PPS: Upptäcker nu även SSU-ordförande Jytte Gutelands debattartikel i Aftonbladet tillsammans med förbundssekreterare Mattias Vepsä om vuxenmobbning mot Sahlin av Public Service-teve. SvT:s Aktuellt har tydligen haft tolv minuters inslag om Sahlins gester och dialekt! Något fel fokus kan man tycka. Är det politikerkroppen som ska vara i centrum eller sakfrågorna? DS