SD – en brännhet fråga i Landskrona

Det är inga problem att stöta på en sverigedemokrat i Landskrona. På Café 261 sitter skötaren Sonny Leth och fikar. Om Sverigedemokraterna säger han:
– Det är ett bra parti, måste jag säga. Men de har inte fått chansen att visa nåt i Landskrona ännu. De hade gärna fått städa upp lite. Jag har inget emot andra nationaliteter, men de kan ju gott sköta sig.
Så var vi redan inne på invandringsfrågan. Och kriminaliteten. Där är Sonny stenhård:
– Höj straffen! Det är lite av semester över fängelsestraffen. Det här är ingen stad man låter sina barn växa upp i.
Utanför stadshuset är parkarbetaren Kenneth Hansson på jakt efter ogräs.
Han bränner bort växtligheten som trängt upp mellan gatstenarna med en lång brännare, som går på gasol.
Han lyfter på skyddsglasögonen och berättar att han jobbar ideellt som publikvärd vid Landskrona Bois hemmamatcher. Och han tror på fotbollen som förändrande kraft.
– Det kommer många killar med invandrar­bakgrund i Landskrona Bois.
Stämmer bilden, tycker du, av det stökiga Landskrona?
– Ja, det är en del stök och kriminalitet men jag känner mig aldrig orolig, jag har bott i stan i hela mitt liv.
På Kommunals sektion, innanför stads­hus­väggarna, bjuds det på kaffe och mackor. Undersköterskan och ordföranden Annette Andersson säger att det är svårt att prata om Sverigedemokraterna.
– Det väcker oerhörda känslor. Men jag tror på mångfald, att vi behöver lära oss av varandra, säger hon.
Hon efterlyser Socialdemokraterna i debatten.
– Var finns de nu? Det är jättetyst, i alla fall här. Tystnaden blir som en räkmacka för Sverige­demokraterna.
Christel Nilsson är lokal­vårdare, vice ordförande för sektionen och står på Social­demokrat­ernas lista till kommun­fullmäktige. Hennes dom över ­Sverige­demo­krat­erna är hård:
– Jag tycker bara de är rasister. De står inte för nånting bra, jag jämför dem med Hitler i princip.

Sonny Leth

Haxhi Osmanaj

Hemma hos Johan Kjellman på Södra Långgatans äldreboende forsar ljuset in genom de stora fönstren. När han tittar ut ser han stadshuset på andra sidan gatan.
Han är 89 år och kan berätta om stämningarna under andra världskriget. Och att han aldrig förstått sig på främlingsfientligheten.
– Invandrare är människor de också.
Under sina 44 år som svetsare på Öresundsvarvet jobbade han ihop med flera olika nationaliteter.
– Det var mycket finländare och jugoslaver. Och det var aldrig några problem.
I personalrummet kommer snart vårt samtal om Sverigedemokraterna och Landskrona in på ämnet kriminalitet.
Marie Fältman, som är Kommunals arbetsplatsombud, har stannat kvar efter sitt nattpass.
– Man gillar inte det som står i tidningen om brott och kriminalitet. Men är man härifrån så vet man att det inte är så farligt som det låter, säger hon.
I personalgruppen finns säkert någon som sympatiserar med Sverigedemokraterna, tror de. Men politik diskuteras sällan eller aldrig på arbetsplatsen.
– Det är upp till var och en vad man har för åsikt, säger Marie.

När KA för fyra år sedan träffade Haxhi Osmanaj drömde han om att göra den kosovoalbanska föreningens lokal till ett mångkulturellt centrum. Nu finns varken det ena eller det andra kvar. Det blev aldrig nåt centrum och föreningen är nedlagd.
Haxhi  konstaterar att föreningen inte fick något kommunalt stöd. Det räckte inte med enbart medlemsavgifterna. Men att Landskrona snålar med föreningsstödet skyller han inte på Sverige­demokraterna.
– Det här är en fråga som också Socialdemokraterna har misskött. I år har Haxhi sett till att det bildats en internationell S-förening i Landskrona. Och målet är att få in ytterligare minst en kandidat med invandrarbakgrund i fullmäktige.
– Om vi får fler med invandrarbakgrund i fullmäktige kan vi bemöta de frågor som Sverigedemokraterna driver, säger han.
Liksom nästan alla vi träffar tar han upp bilden av Landskrona som ett nästan större problem än Landskrona i sig själv.
Och han ser trots allt ljust på framtiden.
– Landskrona är en fin stad i grunden. Någonstans tror jag att det kommer en tid när saker och ting förändras.

Donica Grainca och Marie Fältman på Södra Långgatans äldreboende.

På Kasernplan, strax intill Rådhustorget ligger Ungdomshuset Nova. Inne i pingisrummet slår Mohammed Abualoff en perfekt backhand. Han är flykting från Palestina, kom till Sverige för fem år sedan. Talar en närapå flytande svenska och försöker få in Ait Azizou Mouhamed i konversationen också. Det är svårare, Ait Azizou är nyanländ från Marocko. Har kommit från Agadir till Pilängen. Mohammed får tolka.
– Landskrona är bättre än folk tror. Men en del svenskar vågar inte säga hej. De är rädda för att möta en invandrare och byter till trottoaren på andra sidan gatan, säger Mohammed.
Ungdomarna som kommer till Nova har större problem att bekymra sig för än Sve­rigedemokraterna. SD har de flesta en ganska grumlig uppfattning om, enligt personalen på Nova. Det är bristen på vuxenkontakter och bra förebilder som ungdom­arna brottas med.
För att vända utvecklingen måste politikerna använda ungdomarna och ta till vara deras resurser, säger fritidsassistenten Elvir Mesanovic.
– Använder man inte deras potential så flyttar de. Ungdomarna måste ändå finnas med någonstans, det är nästa generation. Men jag har själv funderat på att flytta härifrån, inte för att jag känner mig otrygg eller så, utan för att det ofta finns bättre möjligheter i andra städer.

Elvir Mesanovic och Yllka Halili jobbar som fritidsassistenter i Landskrona.

För fyra år sedan besökte vi elverket i Västra Industriområdet. ”Invånarna röstade inte för Sverigedemokraterna utan emot de andra partierna”, sa Kjell Svensson då. Nu tror han att SD kommer att öka ännu mer i valet:
– Jag har en känsla av det. De vinner röster bland pensionärer.
Lunchen i personalrummet består i dag av wok-mat gjord av Saickon Rodmuangs mamma. Saickon är praktikant och det här är hans sista dag. Han säger:
– Jag är stolt att jag kommer från Lands­krona.