Sverige är redan i högsta grad kärnkraftsberoende med mest kärnkraft per invånare i världen. Den avveckling som folkomröstningen till slut bestämde handlade om att först bygga ut från två reaktorer till tio och sen avveckla ”med förnuft”.
Nu är till och med detta förnuft utbytt till expansion i alliansens förslag som ska upp till omröstning i riksdagen på torsdag den 17 juni. Allt detta tack vare Centerpartiledningens historiska svek mot sina väljare, när de en helg, utan samråd, kovände om energin och plötsligt sa ja till kärnkraften. Ett tidigare grönt parti ändrade odemokratiskt färg och blev ett renodlat blått.
Vad väljarna tycker om det ska bli intressant att se den 19 september.

I riksdagsdebatten i dag, onsdag, framträdde partiledaren Maud Olofsson (C) som en riktig hök och kritiserade de rödgröna för allt som andas miljö och klimatkamp.
Hon ogillar att de står fast vid avvecklingsbeslutet av kärnkraften.
Hon ogillar att de vill ge förtur åt förnybar energi.
Inte ens beslutet att återinföra gödselskatten föll i god jord, trots att det beslutet kan rädda våra marker och vatten från enorma mängder giftiga kadmiumrester och övergödning. Detta är en effekt av att alliansen slopat skatten.
Olofssons inspel var märkligt att höra! Tidigare partiledare borde omöjligt kunna känna igen sitt gamla parti.

Till detta kan man lägga Andreas Carlgrens dubbelspel om kvicksilvret – kräva förbud i EU men samtidigt tvinga på oss lågenergilampor fulla av denna giftiga metall.
Han vill också minska biltrafiken – genom att säga ja till Sveriges största motorled.
Centern i form av infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) säger också i en interpellation från Lena Hallengren (S) i riksdagen bestämt nej till höghastighetståg före 2028!! Norrköpings kommun borde gråta, de har lagt 20 miljoner på att lobba för Ostlänken!

De rödgröna vill däremot snabba på snabbtågen, så alla kommuner och kommunalråd utefter denna sträcka borde protestera högljutt och rösta rödgrönt för att få valuta för sina satsade lobbymiljoner!
Ja även östgötar som Littorin och Borg skulle kunna ha nytta av att byta färg den 19 september. Vi har ju valhemlighet i landet!

Några centerpartister, däribland Solveig Tärnström, ska på torsdag rösta efter sin övertygelse och centerns eget (tidigare) valprogram, dvs Nej. Det är hedersamt.
Men i övrigt är partilydnaden stor, även om ledamot Sven Bergström (C) kohandlat fram att beslutet inte träder i kraft förrän efter valet. Det kan med andra ord ändras av en ny, rödgrön majoritet i riksdagen. Denna har redan sagt att deras beslut om avveckling, enligt tidigare, står fast.

Kärnkraft är en riskabel form att koka vatten på. Det är ingen framtidsbransch, eller ett ”tredje ben”, utan en klumpfot skriver Maria Wetterstrand och Peter Eriksson på DN debatt idag. Andra gnuggar händerna och ser nya möjligheter.
Hur man än räknar är det en högstrålande och livsfarlig energikälla, med ett avfall som hotar människors hälsa i hundratusentals år. Slutförvaringen är ännu inte löst, men förespråkarna låtsas som det regnar och kallar kraften ”säker” och ”ren”.

Samtidigt talar allt fler om riskerna för spridning av kärnvapen där det klyvbara och farliga materialet från kärnkraften kan bidra.
Minnet är kort, men aktivisterna från Greenpeace visade med önskvärd tydlighet hur lätt det är att ta sig in på Forsmark. Ett verk som varit i skottgluggen tidigare, för sin bristande säkerhet.
Flera av de svenska reaktorerna har kritiserats och tvingats stå stilla under långa tider. Och konstigt nog har vi ändå överlevt och fått el i kontakterna. (De gånger det inte funkat har det varit snön, inte kärnkraftsbrist.)

Ett ja kommer att avveckla C, skriver Aftonbladet på ledarplats i dag. Att Maud Olofsson känner sig bekväm med Centerns omsvängning är uppenbart. Men Andreas Carlgren kanske inte sover lika gott i natt.
Eller så gör han det. Båda varianterna är lika sorgliga.

PS. Läs även Nischa Besara om sveket mot kommande generationer. DS