Snygg debatt som höjde pulsen

Nog har det funderats och spekulerats bland ombud, fackligt aktiva, oss på KA och många andra: Blir det Annelie eller Christina? Två kunniga kvinnor, som båda har rötterna i fackligt vardagsarbete och  båda  med  ett hjärta som klappar för S. 

Likheterna verkar vara större än skillnaderna, för den utomstående, men för ombuden som valt sin favorit var en avgörande faktor hur det facklig-politiska engagemanget ska kanaliseras för Kommunals egna aktiva.
Christina-anhängarna  talade sig varma för att kunna sitta i politiska beslutande församlingar samtidigt med det fackliga uppdraget, att driva kommunalarnas frågor i politiska sammanhang, medan Annelie-fansen fokuserade på  hennes förmåga att både stå för kontinuitet och förnyelse, att hon klarar att föra Kommunal in i framtiden och göra förbundet känt.

Båda kvinnorna fick superlativer i mängder: Kreativa, lyssnande, trygga, karismatiska, beslutsföra, med visioner.
Eva Glimhed i Skåne framhöll Annelies förmåga att vända sina svårigheter till erfarenheter som ger styrka.
Göran Dellerfeldt i Gävleborg kallade henne visionär. Och Carita Svensson, Skåne utbrast: ”Vi behöver en stark, klok och modig kvinna som leder detta förbund. Jag yrkar att Kommunals nästa ordförande ska bli Annelie Hellander.”

I Dalarna, Skaraborg, avdelning Väst och Sörmland fanns många som förespråkade Christina Zedell. Där har man fått tydliga kvitton på att facklig-politisk samverkan gjort nytta i form av exempelvis heltidsbeslut i kommunerna.
Marlin Ragnegård från Falun talade om nyttan med en politiskt aktiv ordförande (Hans Unander) och såg fördelar med att ha liknande kanaler även på högsta förbundsnivå.
Gerda Svendsen i avdelning Väst pratade om vikten av att finnas i förorten och jobba med invandrarfrågor, vilket hon menande att Christina skulle klara bäst. Och i stora Stockholm fanns ombud som talade för båda kandidaterna.
Ja, så där böljade debatten fram och tillbaks, med en liten övervikt av ombud som talade för valberedningens förslag, dvs Annelie. 

Riktigt spännande blev det mot slutet när Marie Svensson från Sörmland deklarerade: ”Jag kan inte påstå att jag känner någon av kandidaterna. Men jag har lyssnat och tagit in och känt efter.  Vår avdelning  har nominerat Annelie – men jag ändrar mig nu och förordar Christina!”
Att det fladdrade fjärilar i magen på de båda kandidaterna är säkert ingen överdrift. Och när tavlan tändes för den slutna omröstningen var koncentrationen närmast fysisk. Min grannes puls var lika hög som min egen. Kanske är det sånt som kallas empati?

Nyvalda ordföranden Annelie Hellander fick ta över klubban och kramades om av Ylva Thörn.
Foto: Tobias Holmqvist

När Annelies 137 röster och Christinas 64 kom upp  utbröt närmast sydländsk glädje i kongressalen. Ylva Thörn överlämnade beslutsklubban och tackade för sig på samma raka och osentimentala sätt som hon hittills hanterat sin avgång. (Men visst fällde hon den tår hon aviserat att hon nog skulle göra när det till slut var dags att ta farväl av förbundet och ställa sig i bakgrunden efter 14 år.)

Och Christinas grattiskram var storsint och varm.  ”Jag finns kvar för er och fortsätter driva era frågor i riksdagen sa hon” och avslutade en valförelse som varit rak, schysst och utan fult spel.  Precis som det ska vara under ett hundraårsjubileum.   
– Nu ska jag leda förbundet i motvind och medgång mot en ljusnande framtid, sa Kommunals nyvalda ordförande i sitt tacktal.
Och på presskonferensen efteråt la hon till: ”Och nu när jag väl har valts hoppas jag att alla kommer att stå bakom mig.”