Dagen därpå ringde jag min barnmorska. Gravid i sjunde månaden, med feber och sammandragningar tänkte jag att det var bäst. Utifall att.
”Åk in till förlossningen!” uppmanade hon. ”Bara så att dom kollar att allt är okej.”
Väl på sjukhuset skrevs jag snabbt in. Blodprovet visade på skyhögt infektionsvärde och infektionen tycktes satt sig precis där den inte skulle vara; i livmodern.
Under några dagar vägde läkarna plus mot minus. Marinerade mig i antibiotika, stoppade värkar och tänkte att bebisen skulle stanna lite till därinne. Tills hjärtslagen rusade iväg och det blev akut kejsarsnitt. En väldigt liten, men stark och frisk tjej plockades ut och togs emot av ett team med barnläkare.

På kvällen satte sig en läkare med oss. Medicinrusig och fylld av tacksamhet förklarade jag hur fantastiska hon och hennes kollegor var. Vilket mirakel det var att de fått ut min dotter i tid.
Läkaren log snällt. ”Ja, det gick bra. Men i ett annat land hade både du och hon strukit med i sviterna av infektionen.”
För verkligheten är, att varje minut dör en kvinna till följd av komplikationer i samband med graviditet och förlossning. Det är 1440 kvinnor om dygnet. En halv miljon kvinnor varje år.
Amnesty International kallar det en människorättsskandal. Att inte kvinnors liv anses värda att rädda. För det är lätt att förhindra mödradödlighet.
I mitt fall – antibiotika och ett kejsarsnitt. Det kräver inte några avancerade magnetröntgenapparater eller någon spetskompetens inom kirurgin.
Men det kräver att kvinnor får tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet. Och att kvinnors vård prioriteras.

Idag är mödradödligheten en tydlig måttstock på gapet mellan fattiga och rika länder. Över 95 procent av alla fall av mödradödlighet sker i fattiga länder. Bland dom värsta är Sierra Leone, Niger och Afghanistan.
På kvinnodagen den 8 mars ordnade RFSU en barnvagnsmarsch i Stockholm mot mödradödligheten. De kräver att Sverige lyfter frågan från att vara bistånd, till att bli en toppfråga inom politiken. Jag kan bara hålla med. För hade jag bott i Afghanistan, så hade jag varit död nu.

JA
Boken Syd­afrika – den oslipade diamanten, av Fredrik Sperling.

NEJ
Att få influensa och tvingas lämna neonatalavdelningen där ens dotter vårdas.