Fyra strängar och ren spelglädje

Var fjortonde dag samlas de: undersköterskor, sjuksköter-skor och läkare från akuten på sjukhuset i Arvika. Och med sig har de varsin ukulele.
Det var sjuksköterskan Anette Carlsson som kom på idén. Hon spelar och sjunger mycket, bland annat gitarr.
– Så fick jag se att man kunde köpa ett sex-pack ukulele. Jag tänkte ”jag köper!” Jag tog med dem till jobbet och svisch, så var de sålda till kollegerna. Sen drog vi i gång.

FULLT?ÖS! Personalen på Arvika sjukhus akutavdelning rockar loss. Foto: Johan Eklund

Det där var hösten 2004 och ukulelegänget har bara vuxit. Just den här kvällen är de tolv stycken, elva tjejer och en kille. En som var med tidigt är undersköterskan Ann-Britt Jakobsson. Hon säger:
– Det bästa är samvaron, kamratskapet. Och det är svårt att sôva när man kommer hem, man är så uppe i varv.
Hon får medhåll av en annan:
– Dagen kan kännas seg, men har man varit här är man på gott humör när man kommer hem.
Så mycket mer hinner vi inte få sagt förrän nästa låt drar igång. Anette har fixat en tjock pärm med texter och ackord till såväl gamla godingar som nyare saker. Gänget svänger sig lätt från Snoddas ”Flottarkärlek” till Creedence-låtar som ”Have you ever seen the rain” och ”Bad moon rising”.
– Det är kontraster, hör du! säger Anette innan hon slår an tonen på nästa låt, Elvis-klassikern ”She’s not you”.

Alla sjunger och spelar och det låter bättre än ukulelens lätt skamfilade rykte kanske kan få en att tro. Och gänget är vid det här laget världsberömda i Arvika: De har spelat för trädgårdsföreningen, hembygdsföreningen, födelsedagskalas och avdelningsfester på sjukhuset. Inget slår dock konserten de var på 2007. Då deltog elva från Arvika när världsrekord i störst ukuleleorkester sattes på Långholmen i Stockholm. Sammanlagt samlades 401 personer och spelade fyrsträngat. (Fast först var de bara 398 så tre gubbar från en närbelägen parkbänk fick snabb-undervisas i ackord och fingersättning så att rekordet kunde slås.) Sedan 2007 har dock världsrekordet slagits: 2009 samlade hela 851 ukulelelirare i London.
Nästa låt på kvällens program i Arvika är Ted Gärdestads ”Jag vill ha en egen måne”, med sjuksköterskan Henrik Axelsson på solosång.
– Det är kul att ha en kille med bland det kvinnodominerade, säger Ann-Britt Jakobsson.
Ap-låten ”Jag kungen är över alla här” trodde gruppen att de aldrig skulle kunna lära sig, berättar Anette. Men nu smäller de av den utan problem.
– Bara den går i D är det inga problem, säger enda läkaren i gruppen, Ulla Magnusson.

Sedan blir det dansbandsukulele: Vikingarnas klassiker ”Maria Maruschka”.
– Vi skrattar lika mycket som vi spelar, säger Ann-Britt, innan nån föreslår att det är dags för fikapaus.
Fikan är väl tilltagen, med smörgåsar och hembakt kaka. Mackorna kan behövas, för direkt efter kvällens spelövningar ska Anette Carlsson, syrran som startade det hela, iväg och jobba natt.
Hur funkar det, blir du inte trött?
– Nej, det är görbra. Då är jag pigg hela natten!
Klockan närmar sig halvtio, då har ukulele-kompisarna spelat ihop i tre timmar och det är dags för oss att lämna vännerna i Arvika. När vi stänger dörren bakom oss hörs fortfarande musiken genom väggarna. Den låter som glädje.