Ylva gillar makt

Maj 2010. På skrivbordet finns ännu inram­ade foton på sonen Viktor. Och snart dyker Ylva Thörn, Kommunals förbundsordförande, upp från ett avtalsmöte. Hon slår sig ned i en ljusgrön soffa.
– Det är tur att man ska sluta. Soffan är så utsliten, säger hon. Ett praktiskt konstaterande från en ordförande som inte vill ha ofräscha soffor i sitt rum. Också kännetecknande för hennes person:
Ordning och reda, koll på tillvaron, in i minsta detalj. Själv är hon inte utsliten. Tvärtom betonar hon att hon har fajt- och kampkänslan kvar.
Men varför ska hon då sluta? Ett år tidig­are har hon talat om i KA att hon skulle få köras ut på en skottkärra, så mån var hon om att stanna på sin post. Nu säger hon:
– Jag är lagspelare. Det är dags för en ny generation fackliga företrädare, en ny kvinna beredd att axla min roll.

Ylva Thörns kommentar: ”Kongressfesten i Göteborg samma dag som valet avgjordes. Alla journalister ville föreviga dansen med Sten Törnblom.” Foto: Lars Ardarve

Juni 1996, 14 år tidigare. Ylva vinner över motkandidaten Sten Törnblom med tre röst­er och blir Kommunals förbundsordförande. Hon kan inte hejda glädjetårarna, hinner säga skål och äta halva förrätten på kongressfesten innan alla TV-intervjuer. Med tvåårige Viktor i knäet frågar journalisterna dagen därpå hur det går att vara ordförande och ha småbarn. Hon svarar: ”Massor av småbarnspappor har liknande jobb och behöver inte svara på den typen av frågor”.
Hon vill genast förverkliga sin hjärtefråga, att medlemmarna ska möta större respekt för sin yrkeskompetens, stärkas i sina yrkesroller och sluta säga ”Jag är bara undersköterska, bara skolmåltidsbiträde”.
I stället får hon fajtas mot de medlemmar som rasar mot Kommunals beslut att ansluta dem till Folksams hemförsäkring. Brandmännen kallar Kommunal ett ”kärringaförbund”. På konferenser syns maken Lasse ta hand om Viktor.

Telefonväkteri på Kommunalarbetaren.
Foto: Peter Nordahl

Maj 2010. – Det där med hemförsäkringen är nog den värsta stormen jag varit med om. Brandmännen hotade att gå ur förbundet. Men jag är alltid lojal mot fattade beslut, konstaterar hon. Hon skulle aldrig ha backat.
Dessutom avfärdar hon det där med kärringaförbundet.
– Vi driver förbundets frågor lika tufft, oavsett kön.
Men du har väl ändå genomgående kämpat för höjda kvinnolöner och rätt till heltid?
– Ja absolut, eftersom de flesta medlemmarna är lågavlönade kvinnor. Man ska kunna försörja sig på sin lön. Det kan inte kvinnor göra som jobbar ofrivilligt deltid.
Hennes språk har blivit rakare och hon har en fräsigare framtoning än för fjorton år sedan. Då hade hon lite längre hår och ibland en präktig pepitarutig dräkt. Det dröjde inte länge förrän hon klippte håret kort och spretigt och började bära tuffa färgstarka skinnjackor.
Visste hon vad jag skriver om hennes klädsel skulle hon säga: ”Så där skulle du aldrig beskriva en man, vad han har på sig”. Lyckligtvis har hon aldrig krävt att få läsa minsta citat innan publicering.
Idag erkänner hon att hon blivit tuffare. Så har hon också fått ta ett par rejäla fajter.

29-30 maj 2002. Efter hetsiga debatter och rådslag enas Kommunal på ett förbundsmöte att det är okej med vinst i vården. Även om det mesta av välfärdstjänsterna bör drivas i offentlig regi öppnar Kommunal upp för fler privata entreprenörer.

Maj 2010. Ylva försvarar beslutet från 2002.
– Vi har i uppdrag att företräda medlemmarna, oberoende vem som är deras arbetsgivare. Det viktiga är att politikerna ställer krav på meddelarfrihet och kollektiv­avtal och sköter sina åtaganden vid upphandlingar.
Men det är känt att privata arbetsgivare gärna minskar sysselsättningsgraderna?
– Hur ser det ut i kommunerna då, där 25 procent inom äldreomsorgen har visstidsanställningar?
Det är inte första gången hon uttryckt sin ilska över att kommunerna är så tröga att utveckla sin egen arbetsorganisation och föra en bra personalpolitik.

Maj 2003. Den största strejken i Kommunals historia bryter ut. Ylva ger sig ut på gat­orna i röd jacka för att ta fajten för högre löner. Strejken lämnar en sur eftersmak och missnöjda medlemmar. Hon ska sluta krossa strejker, säger ett vårdbiträde i Lomma till KA. Ninel Jansson, ordförande i Handels, anser att Kommunal hotar samordningen. Uppdrag Granskning hävdar att strejken i stort sett inte gav medlemmarna någonting. Ylva Thörn påstås ha avbrutit strejken efter påtryckningar från Socialdemokraterna. Hon försvarar sig i KA: Hon är inte springflicka åt partiet.

Ylva Thörns kommentar: ”Detta kort togs troligen den12 mars 2001. Vi hade en stor samling på Münchenbryggeriet för förtroendevalda och gjorde en demonstration, gick från Münchenbryggeriet till Slussen hela Hornsgatan fram 600-700 personer, jättehäftigt.”
Foto: Claudio Bresciani / Scanpix

Ylva Thörns kommentar: ”Bilden är tagen när jag hämtar min son Viktor hos dagmamman Marie-Louise.” Foto: Birgitta Rydbeck

Maj 2010. – 2003 var den tuffaste avtalsrör­elsen. Värst var när fackliga kamrater ifrågasatte Kommunals rätt att teckna avtal. Det var inte hederligt och tog mig hårt. Och det var tufft för min familj med medias starka
fokus på mig.
Sedan tog hon revansch med avtalet 2007 med löneökningar på 13,5 procent under tre år. Åke Hillman, tidigare ordförande i SKL:s förhandlingsdelegation, avslöjade en gång för KA att medan den tidigare ordföranden Lillemor Arvidsson överlät förhandlingar till Kommunals avtalschef tog Ylva kommandot själv.
– Ja, jag har lätt att lägga min näsa i blöt i det mesta, att vara inne och pilla lite överallt. Ingen fråga är för liten och ingen för stor, säger hon.

Maj 2006: Vi sitter i ett 50-sitsplan på väg till Genève. Ylva är ordförande i fackets världsfederation ISKA och har styrelsehandlingar i en svart läderväska. Ett glas vin blir det till maten. Plötsligt föreslår hon ett till. Men sedan får det räcka. Hon tar upp bingen med handlingar och börjar lusläsa.
Morgonen därpå är hon oförskämt pigg. Utanför hotellet i Genève står delegater och väntar på taxi, som ska ta dem till ILO:s mastodontbyggnad där ISKA har möte. Men Ylva Thörn har redan börjat promenera med sin svarta läderväska i handen. Snart sitter hon på podiet punktlig som alltid, medan delegater från olika delar av världen börjar släntra in.
Det blir ett långdraget möte om stadgar, som får en och annan att gäspa, men inte Ylva. Hon har dagen innan på ett arbets­platsmöte i Falköping förklarat att det står jättemycket kul att läsa i stadgarna. Det är Kommunals värdegrund.
På min fråga om inte familjen blir lidande av alla hennes engagemang, säger hon att Viktor alltid haft bra dagmammor. Hennes mamma och syster har dessutom ryckt in. Någon piga har hon aldrig behövt. Avdrag för hushållsnära tjänster avfärdar hon med orden: ”Man har väl en gubbe hemma som också kan städa.” De hjälps åt.

Maj 2010: – Jag är stolt över att ha varit ISKA:s ordförande. Vi behöver våra kamrater i världen. Men jag är orolig att kvinnorna åter hamnar i bakvattnet.
Hon ersätts nu av Dave Prentis, facklig höjdare från Storbritannien.
Och kvinnorna inom Kommunal, hur ser det ut för dem om tio år?
– Jag hoppas att de fått rätt till heltid. Vi fick gehör för detta i årets avtalsrörelse.
Men frågan verkar ju bara ha gömts undan i en arbetsgrupp?
– Absolut inte. Så långt har vi aldrig kommit som hittills, med en protokolls­anteckning i centrala avtalet om att vi ska jobba för heltid.
Mest verkar det ökade antalet visstidsanställningar bekymra henne. Hon säger:
– Ibland har jag önskat att de visstidsanställda på en och samma dag skulle säga: Idag kommer vi inte till jobbet. Vi säger nej. Då skulle kanske arbetsgivarna inse hur de utnyttjar dem.
Har inte Kommunal kunnat driva en jobbstrejk?
– Jag har lekt med tanken. Jag får väl starta lite uppror här och var när jag lagt av, säger hon och pekar på ett diplom på väggen, där hon har korats till nummer 25 som Sveriges bråkigaste businesskvinna.
Kommer du att sakna något när du slutar?
– Allt. Jag grät då jag valdes och får väl göra det nu också.
Hon förklarar öppet och rakt att hon dess­utom tycker om att ha makt, annars skulle hon inte ha tagit på sig ordförandeskapet.
– Ingen ska påstå att han eller hon råkar hamna på en post. Man drivs av ambitioner och då måste man äga makt för att vara med och sätta dagordningen.
Vad hon ska göra i framtiden är hon förtegen om. Men hon ska åtminstone dra sitt strå till stacken, så att Socialdemokraterna vinner valet.

Vad tänker Ylva spontant om…

… reportern Janne Josefsson?
– Hans syfte är inte att tala om att medlemmarna fått ett bra avtal, utan att skada facket och mig personligen utifrån att jag är socialdemokrat.

…kommunalrådet Ilmar Reepalu?
– För mig är han väl mycket arbetsgivare.

… Almegas VD Jonas Milton?
– Det är viktigt att skilja på sak och person. Han har ett synsätt som inte är förenat med en modern arbetsgivare.

… Näringsminister Maud Olofsson?
– Hon är så fascinerad av sina egna idéer att hon inte ser följderna av dem. Men hon har en sprakande energi. Den är det inget fel på – bara åsikterna.

… TV-personligheten Anna Anka?
– Men Herre Gud. Jag är emot alla dessa dokussåpor. De är ett lågvattenmärke.

… Drottning Silvia?
– Jag är överraskad av hennes kunskaper och hennes engagemang i Silviahemmet, som utbildar undersköterskor.

Fotnot: När Ylva Thörn slutar ersätter Kommunal henne med 83 procent av pensionsunderlaget. Det motsvarar ungefär hennes nuvarande lön. Idag har hon 68 577 kronor i månaden + 2969 kronor i tilläggsarvode, och arvoden från andra styrelseuppdrag. Om hon får annat arbete samordnas ersättningen mot hennes egen lön, det vill säga att lönen dras av från ersättningen.