Om kräksjukan och gamla fimpar
Den där kräksjukan som vi drabbades av i förrgår var nog ingen kräksjuka, förresten.
För i samma sekund som vi lämnade förskolan så upphörde allt det sjuka.
Lykke fick dricka och vila lite, och sedan var allt bra igen. Och ingen av oss andra har fått några som helst symptom. Tack och lov.
Men då undrar man ju: Kan hon ha fått i sig något olämpligt?
Maten var det inget fel på – alla barn åt med stor aptit på förskolan, och ingen annan blev sjuk. Ingen är – eller var – smittad.
Så nu börjar vi misstänka att det har legat en fimp eller något annat otäckt på förskolans gård.
Ibland går ju ungdomar och vuxna in på gården på kvällarna och sitter och dricker och röker.
Det har hänt rätt många gånger att personalen har fått börja dagen med att städa upp efter dem. Det där kan jag bli så himla arg på. Arg och rädd.
Inte bara för att det förekommer på vår förskola, utan även i parker och på lekplatser.
Om folk nödvändigtvis måste röka, fine, men kasta för guds skull inte fimparna på marken. Det är livsfarligt för små barn.
Och dessutom ser det så erbarmligt skräpigt ut.
Inte ska vi väl behöva sätta upp höga staket runt förskolor och lekparker? Det vore väl för synd. Lite hyfs och förstånd har vi väl ändå kvar?