Två böcker når mig ungefär samtidigt. Den ena är Tankar om politik Bengt Göransson (Ersatz) skriven av tidigare kulturminister (S), född 1932.
Den andra, med titeln Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras – 27 arbetspunkter för rödgrön förändring, är en gemensam temabok från den gröna idéverkstaden Cogito, SSU:s debattidskrift Tvärdrag (2/2010) och tidskriften Socialistisk debatt (2/2010). 
De 34 medverkande är födda på 1970- 1980- och 1990-talen och representerar de unga, intellektuella rödgröna tankesmedjorna, som här för första gången kommer ut tillsammans. Yngsta skribenten är född 1991.

Båda böckerna vill komma bortom procentsatserna och skattetabellerna i den pågående valrörelsen och se politiken som en plats för funderingar, tankeutbyte, idékläckande – och visioner. Drömmen om ett bättre liv och en annan värld får inte riktigt plats i det rådande utspelsklimatet. Men här har dessa tankar fått rum och rymd! Det är upplyftande läsning.

Människan är en förening av förnuft, vilja och känsla. Politik handlar om att bearbeta samhällsproblem, inte främst om att fatta beslut. Detta är Bengt Göranssons utgångspunkt när han belyser vår tids medieklimat, som utgår från en relation där beslutsfattare ser väljare främst som skattebetalare med anspråk på att få ut något för pengarna. Och då helst så mycket som möjligt till lägsta möjliga pris. Väljaren förvandlad till kund, i stället för medborgare.
Samhället definieras som en affärsrörelse. Medierna är med och triggar det här marknadstänkandet, där snabbheten är överställd resonemang, utredande och diskuterande.
Hellre fort och fel, det går alltid att göra en ny debattartikel och ta tillbaks allt som tidigare sagts.
Väljarna ses som en grupp otåliga konsumenter som ständigt väntar på ”besked”, om än det ena, än det andra. Valet blir en fråga om rabattkuponger och friserade diagram på ”drabbade” (även i 1,3 procent ”missgynnade” villaägare finns ju möjlighet att skapa en ny grupp med 100 procent).

Också den rödgröna antologin vill göra uppror mot den här snäva definitionen av politik. ”I detta sätt att göra ”det politiska” är det en hel del som går förlorat. Vi saknade både en levande idédebatt bortom budgetdiskussionerna men också själva rörelsen kring det rödgröna politiska projektet”, skriver redaktörerna Kristina Tysk, John Hörnquist och Daniels Suhonen inledningen.
Fröet såddes i gröngräset under förra Almedalsveckan. Något saknades i partiledarnas tal. Och mellan pärmarna spirar det av tankar, drömmar, analyser och kritik av det rödgröna projektet och vad det skulle kunna innebära.
Finns lösningarna här, i föreningen, eller skärningspunkten mellan grönt och rött?
Antologin har inte processats i några rådslag eller silats och urvattnats i gemensamma arbetsgrupper. Därmed är det vildvuxet, svåröverskådligt och riktigt intressant.
Vad förenar de båda idéströmningarna? Vilket innehåll ger de ord som frihet, jämlikhet, demokrati? Tillväxt?

Jenny Wrangborg, kallskänka och poet formulerar sig i en dikt, där en av stroferna slår an till titeln:
”tillväxtens skugga, faller allt längre nu
över brinnande skogar,
tempot i arbetslivet,
flyktingströmmarna
här går påsar med människor i händerna
upp från ännu ett köpcentrum
vårt sätt att leva tillsammans måste förändras”

Bakom huvudrubrikerna Rörelsen, Demokratin, Omvärlden, Arbetet, Välfärden och samhällsbygget handlar det om djurrätt, livspussel,  feminism, ungas arbetslöshet, gröna rättvisa städer, arbete utanför hierarkierna, skisser för en ny svensk modell, vad vill vi med Europa? Det handlar däremot förvånande lite om skolan och inte om terrorism, fundamentalism och de hot mot människovärdet som kommer från exempelvis religiös extremism.
Men den som vill veta hur dagens visionärer – och framtidens möjliga beslutsfattare tänker har en guldgruva här.  
Det långsamma folkrörelsesamhälle som Bengt Göransson argumenterar för tynar bort. Vi tänker inte fortare i dag än för 500 år sedan och vi lockas fatta beslut innan vi tänkt färdigt.

En fri och grundlig åsiktsbildning är lika viktig för ett samhälles utveckling som ren, frisk luft att andas. Här har partierna och politikens fotfolk ett ansvar.
Inte minst genom att aktivera sina medlemmar till att  utveckla självständiga och tänkande rörelser. De borgerliga har plöjt ner miljoner i sina tankesmedjor. Förmår de rödgröna matcha detta? Läsningen här ger ett uppmuntrande svar på frågan.
Det rör på sig i rörelsen!