”Ovissheten, att man inget vet tär”

ID: Eva Olsson
Ålder: 36. Bor: Sundsvall.
Våren 2008: Sjukskriven bussförare sedan två år tillbaka.
Idag två år senare: Sjukersättning på 25 procent. Utförsäkrad sedan 1 januari 2010 på resterande 75 procent. Aktivitetsstöd på 75 procent ett halvår framåt.
Hur blev den nya sjukförsäkringen? ”Jag kan förstå att det är svårt för dem i 60-årsåldern men själv är jag 36 år – jag har lång tid kvar att jobba och vill se till det jag klarar.”

– Det är osäkert jämt och ständigt. Får jag vara kvar på praktikplatsen? Går min ansökan om sjukersättning igenom? Man får lära sig att man inte kan påverka själv, att det är andra som dirigerar ens liv, säger Eva Olsson.
Jag blir glad om någon sätter fart. Så kommenterade Eva Olsson de nya sjukreglerna när vi träffades våren 2008.
Sedan dess har hon försökt få sin arbetsgivare att omplacera henne till ett arbete hon klarar. När inte det gick hittade hon en annan arbetsplats att arbetsträna på. Men när sjukdagarna tog slut vid årsskiftet och hon utförsäkrades skulle hon ändå tillbaka till sin ursprungliga arbetsgivare och till jobbet som bussförare, vilket hon inte klarar av.
Eva blev uppsagd. Sedan mitten av februari arbetar hon med aktivitetsstöd på 75 procent (hon har fått 25 procents sjukersättning beviljad) som handledare till funktionshindrade på ett kafé som kommunen driver i Sundsvall.
Först visste hon bara att hon fick vara kvar i tre månader. Men fyra dagar innan tiden skulle gå ut fick hon tag på sin handläggare på Arbetsförmedlingen och fick höra att hon kunde vara kvar ett halvår till.
– Som vanligt är det dålig framförhållning. Men det känns väldigt skönt att jag får vara kvar ett tag eftersom jag trivs jättebra. Jag handleder funktionshindrade. Det är inte tungt eftersom de sköter det fysiska arbetet.
Eva förklarar att hon tror att hon klarat sig ganska bra genom rehabiliteringskedjan. Hon har skött sig själv mycket, hon har varit aktiv och sökt egna arbetsplatser genom tips och bekanta.
– Klarar jag inte av mitt yrke kan jag inte gräva ner mig även om jag saknar att jag inte klarar av att köra buss. Men nu måste jag se till annat jag klarar i stället.
Eva ansökte om sjukersättning på halvtid, men fick 25 procent godkänt från Försäkringskassan.
– Jag hoppas ju att jag ska hitta någonting även om det inte finns så mycket på arbetsmarknaden idag. Bara jag hittar ett jobb så får jag rätta mig efter det. Det är fram till dess det är riktigt jobb. Det är ovissheten, att man inget vet som tär.

ID: Berit Lyberg Hasel
Ålder: 55. Bor: Malmö.
Våren 2008: Sjukskriven sedan sju år tillbaka.
Idag två år senare: Har fortsatt sjukpenning som ger ersättning med 80 procent av lönen utan tidsbegränsning.
Hur blev den nya sjukförsäkringen? ”Jag känner inte igen mig i att Försäkringskassan jagar en, de har varit jätteschysta och jag har blivit väldigt väl behandlad”.

Bara runt 2600 personer har en fortsatt sjukpenning beviljad från Försäkringskassan. Den ges utan tidsgräns, men bara till den som har en mycket allvarlig sjukdom. Berit Lyberg Hassel är en av dem.
När rehabiliteringskedjan skulle införas var Berit Lyberg Hassel orolig. Hon tyckte att regeringen gick för hårt fram mot de sjuka och var rädd för hur det skulle påverka hennes situation.
När vi sågs i hennes lägenhet i Malmö för två år sedan var hon späd och varsam i sina rörelser. Berit var uppenbart glad över besöket men det var tydligt att sjukdomen präglade hennes liv till stor del.
Sedan dess har Berit blivit sämre. Hon har opererats flera gånger och har blivit än mer späd. Men oron över att Försäkringskassan inte skulle förstå hennes situation har kommit helt på skam:
– Jag har bara fått hjälp och har inte haft problem alls i mina kontakter med Försäkringskassan. Tvärtom, de har uppmanat mig att söka handikappersättning som har gjort att jag får ett extra tillskott per månad. Jag har haft god hjälp av dem, säger Berit Lyberg Hassel.
Berit har beviljats fortsatt sjukpenning som gör att hon får 80 procents ersättning utan tidsgräns. Fortsatt sjukpenning ges bara den som har en mycket allvarlig sjukdom. Det kan handla om vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar som ALS eller att man väntar på en transplantation av ett vitalt organ. 

ID: Janan Petrus Yousif
Ålder: 43. Bor: Västerås.
Våren 2008: Arbetade 25 procent av sin heltidstjänst som undersköterska inom äldreomsorgen efter ett och ett halvt års heltidssjukskrivning.
Idag två år senare: Arbetar 100 procent. Har kvar sina besvär men har enligt Försäkringskassan arbetsförmåga.
Hur blev den nya sjukförsäkringen? ”Den fungerar som så att antingen går du tillbaka till jobbet och ser till att klara det, eller också får du sparken från jobbet.”

När Janan Yousif fick veta att Försäkringskassan inte längre beviljade honom sjukskrivning gick han hem med en tanke i huvudet:
– Vad skulle jag göra om jag inte klarade arbetsuppgifterna och heltiden – vad skulle jag göra om jag fick sparken från jobbet?
De senaste åren har mycket av tillvaron för Janan Yousif kretsat kring olika frågor. Hur ska jag göra? Vad ska jag göra? Finns det något som skulle göra mig bättre?
– Man kvävs. Det trycker på hela tiden och till slut orkar man nästan inte andas. Förut fanns en trygghet i att systemet fungerade, men numera känns det inte så.
När vi träffades för två år sedan hade Janan börjat arbetsträna på 25 procent på Vallby servicehus i Västerås där han är anställd.
Efter att Försäkringskassan ansett att han har full arbetsförmåga arbetar han idag heltid som undersköterska, trots att han inte upplever att smärtan i axlar, nacke och skuldror har mildrats.
– Jag tycker att jag får mer ont, men jag har inga andra vägar att ta. Jag var ju sjukskriven i två och ett halvt år och det blev inte bättre av det heller. Problemet är att det inte finns arbetsuppgifter som inte är tunga.
Janan Yousif tycker att ovissheten och bristen på trygghet är svagheterna i den nya sjukförsäkringen. Vad han framför allt är kritisk mot är systemet med försäkringsläkare, som förvisso fanns redan innan rehabiliteringskedjan infördes.
– Om Försäkringskassan ska bedöma något vill jag att de ska ta god tid på sig och känna till hela sjukdomshistorien från början till slut. De ska inte bara titta på ett papper och därefter bestämma den personens öde, säger Janan Yousif.
Att han har tvingats gå tillbaka och arbeta heltid är ändå inte enbart negativt, menar han.
– Att gå hemma är väldigt psykiskt ansträngande. Nu träffar jag mina arbetskamrater och pensionärerna och får ett helt annat socialt liv genom att jag arbetar. Att ständigt ha att göra gör också att man kan koppla bort besvären emellanåt. Den enda framtiden för mig är att behålla mitt jobb. 

ID: Peter Lundqvist
Ålder: 52. Bor: Västerås.
Våren 2008: Arbetstränade på 25 procent, hade dessförinnan varit sjukskriven från jobbet som renhållningsarbetare i nio år.
Idag två år senare: Utförsäkrad från sjukförsäkringen.
Hur blev den nya sjukförsäkringen: ”På något konstigt sätt har jag hamnat utanför allting, det här systemet är en parodi”.

Efter mer än tio års sjukskrivning står Peter Lundqvist utanför sjukförsäkringen.
– Det är skamligt. Jag är helt utförsäkrad nu. I stället för att ha ett drägligt liv ska jag fajtas och må pyton hela tiden.
Två gånger har Försäkringskassan önskat förtidspensionera Peter Lundqvist. Men det var innan den nya sjukförsäkringen genomfördes och Peter stretade emot vid båda tillfällena. Han ville inte släppa taget om tanken på att han skulle klara något arbete.
– Jag ville försöka komma ut och jobba. Med facit i hand hade pension ändå varit en bättre lösning för mig, då hade jag i alla fall vetat vad som gäller. Och det är hemskt att man bara drabbas hårdare när man försöker och det sen inte fungerar, säger Peter Lundqvist.
Under en tid arbets-tränade Peter hos sin arbetsgivare vid tippen på Gryta i Västerås. Men arbetsgivaren sade upp honom. Därefter fick han tidsbegränsad sjukersättning från Försäkringskassan som gick ut sista december förra året. Sedan dess är han utförsäkrad.
Peter har sökt sjukersättning, men fått avslag. Han hankar sig fram på försörjningsstöd, men hoppas att han ska kunna få a-kassa framöver.
– Det är ju en arbetsplats att gå till och arbetskamrater man saknar. Just nu vill inte Arbetsförmedlingen ha mig i introduktionen för utförsäkrade heller, så idag vet jag ingenting om framtiden.