En berättelse från efterkrigstidens (andra världskriget) England som låter realismen krocka med det övernaturliga. I centrum står godset Hundreds Hall. Ett tidigare gods av rang som numera lever sitt liv i en bedagad skugga där putsen flagar och tapeterna släpper från fuktiga väggar.

Egentligen är det en roman om klass som Sarah Waters skrivit där själva huset symboliserar ett brittiskt klassamhälle i upplösning. Den mänskliga huvudkaraktären doktor Faraday kommer först till godset på läkarbesök för att se till en av tjänsteflickorna.
Sist han var i huset var han barn och på besök i rollen som tjänstekvinnans son eftersom hans mor då arbetade på godset. Nu lever han ett ganska torftigt liv som medelålders ungkarl, och är trots några steg uppåt på klasstrappan bitter över att karriären inte tog bättre fart.

På Hundreds Hall möter han familjen Ayres och blir betagen. Först av huset i sig men allt eftersom tiden går också av familjen. Av modern som har en air av elegans och stil omkring sig, den excentriske och krigsskadade sonen Roderick och inte minst av dottern Caroline.
Till detta kommer en närmast gotisk historia där vad som verkar vara övernaturliga krafter visar sig och närmast tar besittning över både Hundreds Hall och dess boende.

Sarah Waters har skrivit något av en bladvändare och det finns många intressanta trådar att dra i. Som Doktor Faradays uppblossande kärlek och åtrå till Caroline som klassmässigt står högt över honom, och i sig erbjuder en möjlighet för honom att bli den som regerar på godset. Det flammar upp psykiska sjukdomar eller misstankar om sådana (som väcker tankar på den klassiska feministiska teorin om ”The mad woman in the attic”).

Medan jag läser och lägger två-, tre- fyrahundra sidor bakom mig längtar jag samtidigt till slutet som jag är övertygad om ska ge mer, ska täppa till glappet, som ska överraska genom att ge tyngd och någon smart briljans som jag trots allt saknat.
Men den slutklämmen kommer tyvärr inte.