Teater som vidareutbildning

Scenen som spelas upp i Thapperska skolans aula i Norrköping handlar om när demenssjuka Berta får besök av sin dotter Ammi på Bolyckans äldreboende. En flaska whisky har smugglats in och Berta tar sig en hutt.
– Mamma, det är något jag måste berätta.
– Jag vill inget höra.
– Det är viktigt. Det är om pappa
– Vad är det med honom, nu då?
– Han är död. Han körde av vägen och rätt in i en bergvägg.
– Jaha, där ser man, så kan det gå.

Carolin Bergfeldt jobbar till vardags som uska på Cedersborgs korttidsboende i Norrköping.

Ammis besök hos sin mamma blir en katastrof för alla inblandade. Personalens bristande förmåga att hantera dotterns sorg görs smärtsamt tydlig. Och som så ofta i verkliga livet är ansvarig chef på kurs.
När scenen är slut bjuds publiken in för att komma med reaktioner och lösningar på det som just hänt på scenen. Ett pedagogiskt grepp som kallas forumteater.
– När man ser ”sig själv” på scenen säger det pang i huvudet hos publiken. Man känner igen sig, menar Kristofer Nilsson.
– Det blir ett sätt att återuppleva och bearbeta svåra situationer man själv varit med om i jobbet, säger Carolin Bergfeldt, som spelar Ammi.

Skådespelarna är undersköterskor från hemtjänst och äldreboenden i Norrköping.
Syftet med teaterprojektet är vidareutbildning, både för pjäsens publik och för dess skådespelare. Carolin Bergfeldt har varit med sedan starten 2007.
– Det här har givit mig självsäkerhet, gjort mig tuffare. Nu vågar jag ställa mig framför folk och prata.
Nytt för i år är att teater Näktergalen blir ett turnerande sällskap.
– Vi ska lämna scenen och istället ge oss ut ut på arbetsplatserna och spela, säger Kristofer Nilsson.
Fyra bokningar har man så här långt. Och från Nyköping har det kommit en förfrågan.
– Förhoppningsvis kan vi åka dit, säger Carolin Bergfeldt.