Kommunalarna som blev chefer

Tuija Halonen började i långvården, blev sedan skötare. Nu är hon chef för öppenpsykiatrin i Kalix, med 29 anställda. Hon är fortfarande medlem i Kommunal.
Foto: Erik Holmstedt

Tuija är glad att hon vågade

Från skötare till enhetschef. Tuija vågade ta steget, fastän hon inte hade alla med sig.
– Man måste våga utsätta sig för ett nej, tänkte hon och sökte jobbet.

På ett bord i en korridor på öppenvårdsmottagningen i Kalix står en platta i trä och näver med fyra små träbåtar, en från Övertorneå, en från Kalix, en från Överkalix och en från Haparanda.
– De symboliserar att vi jobbar i team, säger Tuija Halonen, 46 år. Hon basar över hela området inom öppenpsykiatrin.
Född i Tervola har hon fortfarande ett lätt finskt tonfall. Hon är uppvuxen i Vetlanda och Göteborg. Sedan 1989 bor hon i Kalix.
Hon började sin jobbkarriär på långvården på sjukhuset. Så småningom hamnade hon i den psykiatriska mellanvården, efter att ha utbildat sig till undersköterska/skötare. När det blev öppenvård år 2005 blev hon samordnare för teamen i de fyra Norrbottenskommunerna.
Varför just du?
– Jag hoppas att det berodde på att jag gjorde ett bra jobb. De andra samordnarna var sjuksköterskor.
Sedan hösten 2008 är hon enhetschef med 29 anställda, skötare, kuratorer, sjuksköter­skor, arbetsterapeuter och läkarsekreterare. Hon sökte jobbet precis innan ansökningstiden gick ut. Vågar jag inte söka går chansen förbi mig, tänkte hon.
– Jag ser hur vi sliter och att det finns så mycket kompetens bland personalen. Man måste ta fram den. Jag såg brister som jag ville ändra på till det bättre.

Hon är den förste skötaren i området som blivit enhetschef. Hon hade inte hela personalens stöd.
– Det var svårt att bli accepterad som chef i början. Men jag tänkte att jag ger dem ett år eller några så ser de att jag vill förbättra vår arbetsmiljö. I dag är situationen jättebra.
Under intervjun märks att hon är orolig att något hon säger ska uppfattas negativt. Hon vill inte såra någon.
Tuija är övertygad att om hon inte hade jobbat fackligt hade hon aldrig suttit här. Hon har suttit i Kommunals sektionsstyrelse och är fortfarande medlem i Kommunal. 
– Mitt hjärta tillhör Kommunal. Jag vill att de som är fackliga ombud ska vara aktiva. Det ger bästa resultat när vi samarbetar.
Har du nytta av att ha varit skötare?
– Ja, man vet hur det går till på golvet, säger hon och betonar att det är därför hon vet hur viktigt det är att samverka med personalgruppen och att ha ett öppet klimat, att få alla att känna sig delaktiga.

Åke Östman var ambulanssjukvårdare och sektionsordförande i Kommunal i 12 år. Nu är han vd för AISAB, ett ambulansföretag med över 200 anställda.
Foto: Håkan Lindgren

Åke: Allt har  på något sätt ramlat på en

Som liten drömde han om att bli musiker, men blev ambulanssjukvårdare. I dag är han vd för ambulansföretaget AISAB med över 200 anställda. Facket skolade upp honom.

Åke Östman har nyss flyttat in i sitt rum där den tidigare vd:n satt på ambulansstationen i Johanneshov i Stockholm. Det är ett av de få jobb han sökt i sitt liv.
Han brygger en kanna kaffe medan han berättar om hur musikerdrömmen sedan länge är lagd på hyllan och trumsetet sålt. Hans bana blev en annan.

När han som 20-åring steg in på Brännkyrka brandstation i Stockholm anade han inte att han skulle bli vd.
Efter en kurs på sju veckor var det bara att dra i gång och köra ambulans.
– Jag var lantisen, som i stort sett visste var Kungsgatan och slottet låg och jag var jätteskraj för att köra fel, berättar han.
På frågan om hur han gått vidare till chef svarar han:
– Allt har på något sätt ramlat på en.
Så ramlade det på honom att han 1980 blev ordförande i facket.
– Jag var 23 år, blev tillfrågad och lite naivt svarade jag ja.
I tolv år ansvarade han för en sektion med 500 ambulanssjukvårdare. Det fanns mycket att slåss för, som utbildning och mer ändamålsenliga kläder än vit rock och båtmössa.
Varför blev just du tillfrågad?
– Jag är rätt vältalig, inte så skrajsen och jag får lätt förtroende. Folk tycks lita på mig.
Facket lyckades genomdriva en ettårig grundutbildning till undersköterska. Männen fick konkurrens av nyutbildade kvinnliga undersköterskor. Det var inte populärt.
 – Det blev tuffa möten. Jag lärde mig att leda dem, argumentera och diskutera.
De fackliga uppdragen blev allt fler.

På 90-talet skulle ambulanssjukvården upphandlas. Åke och hans arbetskamrater hade ett personalkooperativ.
De lade anbud men landstingsdrivna AISAB vann i City.
– Vi fick söka jobb på AISAB med mössan i hand. Jag tänkte att jag är rökt med min fackliga bakgrund men det var jag inte.
Han blev personalrepresentant i AISAB:s bolagsstyrelse och fick kort därefter erbjudande att bli chef för City, en station med 40 medarbetare. Senare blev han personalchef.
Ni som bytt sida påstås bli värst?
– Det ligger något i det, men man är verkligen inte alltid på kollisionskurs med sina motparter.
Nu har du väl bonusar och andra förmåner?
– Nej, det blir inga bonusar, allt överskott går till verksamheten eller landstinget.

För fem år sedan brukade han köra akutbil på somrarna för att inte tappa kontakten på ”golvet”. Ett jobb som blivit allt tuffare.
– På 80-talet hade vi 33 procent i en vikariepool, i dag är det 3-4 procent. Politikerna vill få ut så mycket som möjligt av varje skattekrona.
Själv har han inte längre tid att köra, men arbetskläderna hänger kvar, fast han tror att de med åren har blivit lite tajta.

Camilla Sjögren började som undersköterska på  äldreboende. Sen sju år tillbaka är hon regionchef hos Attendo Care.
Foto: Johanna Svensson

Camilla: Jag älskar utmaningar

– Jag vet vad jag vill och företaget är duktig på att plocka fram personer med engagemang och vilja, säger Camilla Sjögren, regionchef hos Attendo Care.

Camilla Sjögren var en gång undersköterska på ett kommunalt äldreboende i Varberg. Nu har hon inte ens hunnit inreda sitt kontorsrum i Attendos lokaler i Mölndal. Jobbet går före.
Varför blev just du chef?
– För mig är det självklart att hoppa på det som erbjuds, att visa intresse. Jag har aldrig nog utan alltid velat mer hela tiden. Jag älskar utmaningar.

En tid var hon verksamhetschef i Helsingborg och körde en Golf årsmodell 85 utan värme. Sedan år 2003 använder hon företagets BMV, eftersom hon kör 5 000 mil om året. Hon träffar politiker och tjänstemän i kommunerna och Attendos personal på olika enheter och ingår i ledningsgruppen i Stockholm.
Har du haft nytta av din erfarenhet som undersköterska?
– Det har varit bra. Jag vet hur verksamheten fungerar. Som att hög bemanning inte alltid ger bästa resultat.
Hon berättar om en enhet där de anställda inte blev sedda, trots att det fanns så mycket tyst kompetens.
– När de fick tydliga besked och blev delaktiga blev det en underbar grupp. Det spelade mindre roll hur många de var.

Kontakterna med facket har fungerat utmärkt, men hon gjorde en tabbe en gång genom att tillsätta personal på ett förmiddagspass utan att förhandla med facket.
Kan vem som helst bli chef?
– Det kanske krävs en speciell kompetens. Det handlar inte alltid om hur många akademiska poäng man har. Man måste även få sina medarbetare delaktiga, vara ödmjuk och ha social kompetens.