Spaniens kamp mot arbetslösheten

Regeringens förslag om höjd pensionsålder blev droppen som fick bägaren att rinna över i ett Spanien där folk är hårt drabbade av krisen.
Arbetslösheten är den näst högsta i EU och nästan hälften av alla ungdomar saknar jobb.
Ona Prat arbetar 40 timmar i veckan i butiken som säljer väskor, plånböcker, sjalar och smycken. För det tjänar hon 8 300 kronor i månaden, före skatt.
– Det är ingen hög lön och det är svårt att klara sig med en lägenhet som ska betalas, även om jag delar den med två andra tjejer. Vid sidan av jobbet studerar jag och det kostar också, mellan 8 000 – 10 000 kronor om året, säger Ona Prat.

Ona Prat är glad för heltidsjobbet, som tog tid att hitta. FOTO: Catarina Johansson Junttila

Elektrikern Octavio Vega letar jobb. Hans a-kassa är snart slut.

Lidia Cobello är orolig för framtiden i Spanien.

Städaren Rosario Ballesta har kvar sitt arbete, men flera i hennes familj har blivit arbetslösa till följd av krisen.

Arbetslösheten i Spanien ligger på 19 procent. Av EU-länderna är det bara Lettland som har högre arbetslöshet.
För ungdomar ser det ännu värre ut. Så gott som varannan person (44,5 procent) under 26 år saknar arbete.
– De grupper som drabbats hårdast av arbetslösheten är ungdomar och migrantarbetare, på grund av att de ofta har tillfälliga anställningar och har varit lätta för arbetsgivarna att göra sig av med, säger Cristina Faciaben, samhällsekonom på den spanska fackföreningen CCOO.

Till skillnad från många andra länder som drabbats hårt av den ekonomiska krisen är det inte bankerna som fått den spanska ekonomin på fall. Det stora budgetunderskottet kommer främst av att den byggboom som för bara ett par år sedan fick ekonomin att snurra har kraschat. I dag står upp emot en miljon lägenheter tomma. De upptrissade fastighetspriserna har lett till att många hushåll har höga låneskulder. Några kvarter från butiken där Ona Prat jobbar är Octavio Vega på väg in på den lokala arbetsförmedlingen.
Han är elektriker, och arbetslös sedan tio månader.
– Det finns inte många jobb att söka. Just nu är jag glad om jag får ett arbete.
Det här är hans sista månad med arbetslöshetsersättning.
– Jag har fått 4 000 kronor i månaden och klarar mig för att jag har lite sparat. Det får jag ta av nu när ersättningen tar slut.

Den rekordhöga arbetslösheten har fått många, framför allt unga, att lämna landet.
– Många jag känner åker utomlands och själv åkte jag till England och arbetade förra sommaren, berättar Lidia Cobello.
Hon står i mitten av promenadstråket på Rambla de Catalunya iförd Röda Korset-väst och försöker få förbipasserande att stanna en stund i förmiddagssolen.  
Hon jobbar på deltid som med­lemsvärvare.
– Det är svårt att hitta jobb när arbetslösheten ser ut som den gör och det är klart att det gör mig orolig för framtiden. Innan det här jobbet arbetade jag som telefonförsäljare. Jag kommer från landsbygden utanför Barcelona och kan inte bo hos mina föräldrar när jag pluggar, så jag behöver pengarna.

Även de som har ett arbete påverkas av krisen. Den socialistiske premiärministern Zapateros sparplan innehåller skattehöjningar och näst intill anställningsstopp inom offentlig sektor. Zapatero har också mumlat om att villkoren på arbetsmarknaden behöver förändras, men där har ännu inga konkreta förslag presenterats.
För en tid sedan presenterade han den mest kontroversiella delen i sparåtgärderna: pensionsåldern ska höjas från 65 till 67 år från 2013. Det blev den utlösande faktorn för fackens protester. I slutet av februari hölls demonstrationer runt om i landet. Det var den första riktiga missnöjesyttringen sen vänsterregeringen fick makten 2004.
– Vi är stolta över våra demonstrationer. De fick även ut människor som inte är med i facket på gatorna för att protestera mot höjningen av pensionsåldern, säger Cristina Faciaben från CCOO.
De stora fackliga organisationerna kommer att förhandla med Zapateroregeringen om pensionsförslaget under våren.
– Jag tror att det blir möjligt för oss att backa hans plan. Vi är medvetna om att dagens pensionssystem är svagt, men lösningen är inte att tvinga människor att arbeta längre. Vi vill hellre se en frivillig möjlighet för människor att arbeta längre.
Den fackliga organisationsgraden i Spanien är 16 procent. Andelen har varit mer eller mindre densamma de senaste tio åren, berättar Cristina Faciaben, även om antalet arbetare på arbetsmarknaden ökat med åtta miljoner under ungefär samma tid. Antalet kvinnor som arbetar har ökat och migrantarbetarna har blivit fler.  

En som demonstrerade på gatorna var Montse Franch, som arbetar på ett center för psykiskt funktionshindrade. Centret ligger inte långt från Camp Nou där stadens stolthet, fotbollslaget FC Barcelona spelar sina hemmamatcher.
– Folk är arga och det handlar om ett allmänt missnöje. Det finns en väldig ilska över att det inte funnits någon klar linje eller politik. För varje förslag regeringen lagt i sin sparplan förlorar de en punkt i förhållande till oppositionen. Det värsta är att förslagen inte känns särskilt genomtänkta. De tar inte krisen på allvar, säger Montse Franch som är upprörd över att vänsterpolitikerna skurit ner i den sociala sektorn. Att just de dragit ner för de svagaste grupperna i samhället.
– Som de människor vi arbetar med här, vi märker ju att det blivit mycket svårare att få ut handikappade på arbetsmarknaden.
På frågan hur krisen drabbat henne personligen, säger hon att hon har haft tur. Hon har jobbet kvar.
– Det värsta är att alla är rädda. Även de som har arbete är rädda för att bli av med sina jobb. Sen de sänkte arbetslöshetsersättningen ligger den högsta nivån på 9 000 kronor i månaden, säger Montse Franch.

Rosario Ballesta var för länge sen deltagare på arbetscentret men har de senaste 15 åren arbetat där som städare.
– Jag trivs med att jobba här. Jag tycker om att träffa folk som är här på dagarna och jag har till och med träffat min fästman här, säger hon och fnissar.
Hon är bekymrad över hur framtiden ska bli eftersom många runt omkring henne förlorat sitt arbete de senaste åren:
– Jag har ju fortfarande kvar mitt eget jobb, men min syster som också städar har blivit av med jobbet. Flera andra i min familj är också arbetslösa, säger hon.