En vårvinterterzin
Nu öra lyssnar efter vårligt tecken,
nu öga längtar tussilagos sken
vid ännu frusna lilla dikesbäcken.
Så hörs så plötsligt porl vid vägens ren
när marssol värmer, smälter is och snö
och sprider spritt i barfotslängtat ben.
Av frosten kan vi snart här ta adjö
och vänta på att det i marken gror,
blir blomma, blad av vaknat litet frö
och vi kan slänga kängor, vinterns skor!