Jag har skrivit under hela förmiddagen. Jag försöker att koncentrera mig på bara det jag skall göra. Till hösten är det tänkt att jag skall publicera en roman. Bra så.
Problemet är bara att jag inte är färdig och tiden rinner mig ur händerna. Att vara koncentrerad på bara en sak i taget låter enkelt, svårt att genomföra. Det är så mycket annat. Det som i bästa fall kan kallas livet och som ibland smyger sig in texterna.

Hösten 2009 gav jag ut en biografiskt orienterad berättelse som bland annat handlade om min tid som timmanställd på ett bemanningsföretag. Boken fick titel efter min arbetsplats: Yarden. Jag arbetade i hamnen under en tid – utomhus, både under kall vinter och het sommar.
Det var, kan jag nu i efterhand konstatera, en värdefull tid – inte minst eftersom jag på allvar fick se och känna på vad det innebär att vara utlämnad åt andra människors godtycke. Det är ett avgörande problem; detta med bemanningsföretag. Det är också ett led i den kortsiktiga ekonomin.

En av de arbetsplatser jag hyrdes ut till hade tidigare haft sextio fast anställda ute på golvet. Nu fanns det tolv. Resten hyrdes in. Ett viktigt problem var att man aldrig kunde ha någon framhållning. Man anställdes för en dag i taget.
Det skapade också en osund kultur, då få vågade anmärka eller ställa krav eftersom det så enkelt gick att bli av med personen som klagade. Man ringde helt enkelt inte in honom till nästa dags arbete. Jag såg detta hända upprepade gånger.

Det var också få av de inhyrda som var medlemmar i facket, ingen av oss var aktiv. Detta är i grunden ett problem för både demokrati och folkhem. Nu väntar hunden på en middagspromenad.