Josef Fares — en mjukisman som vill vara hård

– Jag vill gärna göra en film med en kvinnlig karaktär i huvudrollen men jag fixar det inte helt enkelt, säger Josef Fares.
Vi träffas på filmbolaget i Stockholm. Han möter mig i dörren med orden ”Hej mannen”. Sen inleder han med att förklara att han är arg, oklart över vad. Och sådan är han under hela intervjun. Han bjuder på sig själv, utan att tumma på professionaliteten. Han talar länge och gärna om sin nya film Farsan, med premiär den 12 februari, som han är otroligt nöjd med.
– Det är en varm, mänsklig komedi med ett stort hjärta. Det är en jävligt fin film, faktiskt.

Josef Fares slog igenom med dunder och brak för tio år sen med Jalla, Jalla. Han var ”invandrarregissören” som svensk film hade suktat efter. Efter actionkomedin Kopps, sökte han sig bort från komedifacket. Nu är han tillbaka där det började.
Farsan handlar, bland annat, om hemligheter. Sami och Amanda vill ha barn men Sami kan inte, de bestämmer sig för att adoptera. Sami vågar inte berätta för sin pappa, som alltså spelas av Josefs far Jan Fares, hur det ligger till. Amanda får vara låtsasgravid med en kudde på magen, så fort farsan är i närheten.
Varför vågar han inte berätta för sin pappa?
– Det är väl ett sorts manligt tema i alla mina filmer. Men alla i filmen döljer någon hemlighet.
Skulle det vara svårt för dig att berätta en sådan sak för din pappa?
– Ja det skulle det. I min familj är det en så viktig grej, det här med barn. Å andra sidan tror jag att han skulle vara rätt förstående, min farsa, säger han och knackar samtidigt skrockfullt i bordet.
– Jag vill verkligen ha barn någon gång.
Är manlighet något du grubblar mycket på?
– Det finns så mycket bilder av hur män ska vara, så mycket föreställningar. Det är så klart ännu värre för kvinnor men det gäller män också.
Skådespelaren och kompanjonen Torkel Pettersson, som varit med i alla Josef Fares komedier har den här gången också varit med och hjälpt till med manuset. Josef Fares beskriver honom som ”lite mer mjuk och så där”.
– Jag vill gärna framstå som hård, även om det alltid slutar med att jag gör filmer om relationer, säger Josef Fares.

Med farsan själv. Josef och Jan Fares.

Och hur var det nu med problemet att ge en kvinna huvudrollen?
– Det finns vissa saker en kvinna inte kan göra på film. Den här manliga smutsigheten, säger han utan att riktigt kunna förklara var problemet ligger.
– Det är detta jag oftast får kritik för. Jag får köra en klassiker: jag förstår mig väl inte på kvinnor.
Josef Fares har länge velat göra film med pappan i centrum. Nu föll alla bitar på plats. Skeptiker ifrågasatte om Jan Fares – som inte är skådespelare, som inte är särskilt bra på svenska och som inte ens kan läsa – verkligen skulle greja en huvudroll i en svensk storfilm.
– Jag var säker på att han skulle fixa det. Han har en sådan utstrålning.

Josef Fares vill vidare, säger han. Ett erbjudande från Holly­wood skulle han inte tacka nej till.
– Du vet om man spelar i Allsvenskan vill man kanske bli proffs. Men problemet är att hitta ett bra projekt. Fast jag tror jag skulle passa bra där. Jag är inte rädd för hela grejen med kommersialisering.
Eller så tar hans stora hobby över. Tillsammans med andra, har han i flera år hållit på med att utveckla ett eget tevespel, passionerad tevespelare som han är. Eller ”gamer” som han uttrycker det.
– Om 30 år kommer tevespel ha samma position som litteratur och film. Det är jag helt säker på.
Men den närmaste tiden ska han ”softa” efter allt jobb med Farsan.